Att tappa bort sig själv men ändå sikta framåt. Att bli nedtryckt men ändå hålla huvudet högt. Att ärligt talat må ganska dåligt men ändå lyckas prestera. Att hålla sig själv sällskap i mörkret utan att fly. Det är ungefär vad jag har sysslat med. När man har en ganska klar bild av hur man är som person och känner att man gör sitt bästa hela tiden och sen får höra att man inte gett allt. Då är det lite svårt att inte tro på det. Plus höra klagomål och tjat. När dagen kommer då man knappt orkar kliva upp och inte har lust med något och lyssnar på tankarna som virvlar runt som höstlöv på en folktom gata. Tankarna är mina. Jag är jag. Ingen ska kunna ta det ifrån mig. Varför tänker man så mycket skit i så fall? Varför lyssna på munnar som gapar över sånt de inte ens vet någonting om likt guldfiskar som simmar omkring i sin konstgjorda värld? Att fly löser ingenting, skuggan följer alltid med. Skuggan är också en del av mig. Då är det bättre att bekanta sig med den och kanske ljusnar då omvärlden upp lite så skuggan kanske blir lite otydligare.
Jag åkte till Bulgarien på VM med min skugga. Jag har bekantat mig med den de mornar jag inte orkat kliva upp. Jag har tryckt undan tankar som inte är mina. Gjort mig redo. Jag var så redo jag kunnat bli.
Foto: Ante Fahlén, Grafiska Verkstan
Invägningen flöt förbi och äntligen var dieten över, känslan att få äta vad man vill och hur mycket man vill är ganska underbar. Det är som en belöning för att man tycker sig ha varit duktig och de där första tuggorna är svåra att beskriva för de som själva inte testat på en diet. Den största belöningen när man tävlar i en sport med viktklasser är dock att man faktiskt får tävla. Jag hade haft lite ont i vänster handled innan jag åkte men tänkte att jag testar så länge det inte gör ont. Så jag tävlade. Jag förväntade mig inte att vinna någon match riktigt utan hade som mål att det inte skulle göra ont, hinna starta och bli förberedd mentalt inför högertävlingen dagen efter. Första matchen ut var jag och det blev en riktig rysare. En sån som jag absolut inte vill ha. Det blev domarens grepp för min motståndare inte var nöjd med greppet. I domarens grepp får man inte röra sig förrän starten går och den går efter att domaren har lagt greppet färdigt. Jag blev dömd till tjuvstart fast det var min bulgariska motstånderska som tjuvstartat. En foul till mig. Sen fick hon en foul för tjuvstart. Får man två fouls så förlorar man matchen. Tredje gången domarna startade fick jag en perfekt start och bröt ned henne till kuddnivån. Men domarna bröt aldrig matchen och jag gungade ned henne ytterligare. Då bröt de – armbågsfoul till mig, min andra foul. Jag blev förbannad och gick ned från scenen och i vanliga fall har jag svårt att fokusera om snabbt efter en sån sak. Men den gången lyckades jag. Så det är en av de grejer jag är mest stolt över nu i efterhand. Så matchen efter det vann jag. I vänster slutade jag på 10e plats och var nöjd.
Tänk dig hur all din energi är i ett glas. Är glaset fullt? Tomt? Dricker du själv ur glaset? Bjuder du bort och om du gör det, får du tillbaka? Eller tar någon utan lov? Är energin eldig och sprakande och påminner om lava? Är den färglös och kanske vattnig? Mitt glas hade gått från tomt till halvt. Lagom för att jag skulle orka tävla, vara social och resa. Det fylldes på mer där men samtidigt så var det något som jag kände drog ur. Så jag laddade om.
Ny dag. Ny arm. Nya domare. Ny startordning. Ny energi.
Jag låg ganska länge i gruppen med obesegrade. Sen mötte jag ukrainskan. Hon kom på tredje plats. Jag halkade ner till gruppen med en förlust i bagaget. Sen mötte jag turkiskan. Efter två förluster är det klart. Efter två förluster sprang jag ut.
Jag bestämde mig ganska snabbt att jag inte skriver ut något resultat för höger arm. Det går att hitta på internet om man nu verkligen vill veta men jag tycker inte det är viktigt den här gången. Jag kom långt ifrån sist. Jag kom inte på medaljplats. Placeringen spelar ingen roll för jag SKA vara nöjd. Jag bröt ner Turkiet, Ryssland, Kazakstan. Länder som är topplacerade och man kan vara säker på att de verkligen skickar de bästa de har. Jag placerade mig före många på resultatlistan. Jag rubbade turkiskan, gav allt, gjorde mitt absoluta bästa och jag är nöjd. Jag mötte fel personer men måste bli starkare så det inte spelar någon roll. Jag måste bli starkare så jag inte bryts ner både bokstavligen och bildligt.
Tack alla för allt stöd. Helst de som funnits när det varit mörkt. Tack till mina samarbetspartners M Boije Bygg, HK Fjäll och Norrhelikopter som gör allt möjligt. Tack till alla som tror på mig. Tack till alla som läst igenom allt. Och kom ihåg att det gäller även dig.
Tankarna är mina. Jag är jag. Ingen kan ta det ifrån mig.
