Jag återkommer ganska ofta till ämnet om hur mycket bättre elit är en vardagsutövare, och vilken egentlig kostnad det är för att ta sig till elitnivå. Det är i sig ett intressant ämne som är väl värt att lyftas fram ganska ofta, men det är inte det jag tänkte fokusera på nu. Nej, det jag tänkte ägna en tanke åt är snarast att det inte alls är speciellt långt från ingenting alls till något hyfsat. När jag för länge sedan sålde tv-reklam så var det huvudsakligen till företag som inte höll sig med reklambyråer eller produktionsbolag. För att det alls skulle bli någon tv-reklam så var vi därmed tvungna att sälja även reklamfilmsproduktionen, något som då var svårare än vad man idag kan tro, eftersom smarta telefoner och billig digital produktion inte fanns än.
Det var då man var tvungen att få kunden att förstå sig på att rätta mun efter matsäck. Om man som lokal handlare ville berätta om att man råkade ha ovanligt många lagerbilar tillgängliga så behövdes inte en produktion för 100 000-tals kronor, det räckte och fungerade med en enkel filmsnutt från sagda hall, med bilar och folk i bild, lite grafik, och en speaker som sa vad man erbjöd. Blev det fantastiskt? Nej. Fungerade det? Ja, och kostnaden blev rimlig för det man ville uppnå. När jag så småningom började arrangera strongmantävlingar, och ibland hjälpa andra att göra det, så blev det här något av det viktigaste att ha med sig. Självfallet är det fränare med en Hercules hold med bilar på ett lutande plan som greppövning än att bara stå och hålla i ett par farmersväskor. Men frågan är om det blir så mycket fränare som det är mer jobb, som i de allra flesta fall ska göras på fritiden efter det man egentligen har lön för att hålla på med.
När jag under några år i Gamleby och Vimmerby ordnade det bejublade drängalyftet med natursten så vägde jag inte stenarna exakt. Hade det blivit lite bättre om jag vetat exakt hur mycket varje sten vägde? Kanske, men inte i närheten av så mycket bättre att det vägde uppför idiotjobbet att försöka skaffa våg och baxa upp naturstenar mellan 100 och 200 kilo på den utan att den gick sönder. Jag vägde dem det första året, men bara för att jag då hade gymnasieelever och kalv-våg att tillgå, så jag inte behövde baxa själv.
I både träning och kost går det här utmärkt att ha med sig. Blir kosten bättre av att alltid ha med sig egna matlådor? Jajjemän. Är den näringsmässiga skillnaden mellan det bästa valet på lunchrestaurang och matlådan värd arbetet med det? Om du inte håller på med en tävlingssatsning så är det tveksamt. Träningen blir alltid bättre på favoritgymmet, men om favoritgymmet ligger en timme bort en vardagskväll så är det frågan om det blir så mycket bättre än motionscentrat runt hörnet att man ska lägga en timmes enkel resa på det. I de allra flesta fall kan man nöja sig med att saker blir bra. Perfekt är nämligen mycket dyrare.
