Häromveckan så var det en tjurfäktare som strök med i Frankrike, när för en gångs skull tjuren vann. Jag stämmer visserligen inte in i de hatiska körer som tycker att det var bra att han dog, jag tycker att det är skillnad på människor och djur, och som jägare tar jag mig själv rätten att ända liv och äta kött. Däremot så tycker jag intensivt illa om det medvetna plågandet under förespeglingen att det är en jämn kamp. Om ett djur ska dö så ska det ske utan lidande och så smärtfritt som möjligt, och det ska absolut inte reduceras till en grym lek. Det ansvaret vill jag avkräva människor, men inte djur, just för att jag tycker att det är skillnad på människor och djur.
Däremot så blir det extremt märkligt att man klagar när mannen under påstått hjältemod snubblar på sitt eget skynke och tjuren för en gångs skull vinner och dödar matadoren. Vilket är det matadoren på ett utdraget och grymt sätt tänkt göra med tjuren, så jag förstår verkligen inte vad man klagar på. Dessutom så misstänker jag skarpt att tjuren ändå dödades efteråt, så man kan på sin höjd räkna det som oavgjort, orättvist nog.
Det här är faktiskt någonting som återkommer i en del av de kraftmätningar som uppstår i alla våra olika sporter, om än ytterst sällan med dödlig utgång. Man utmanar över sin egen nivå, och är ibland till och med relativt uppkäftig på Internet inför vad det nu är för sammandrabbning. När man sen i verklighetens ögonblick tvingas vakna, inse se sin egen begränsning och blir förnedrad så brukar det dyka upp en massa gnäll av olika slag. En gemensam faktor för alla de ursäkter som dyker upp tycks vara att om man själv hade vunnit så hade det varit rättvist och till och med hjältemodigt, medan om man förlorar så är det på något vis orättvist och konstigt. I strongman kan det finnas alla möjliga orättvisor och konstigheter i grenval och hemmafavoriter, men allt det har du accepterat i den stund du ställer dig på startlinjen.
Är det armbrytning du håller på med så kan visserligen din motståndare vara tyngre, av ett annat kön, hållit på längre, vara bättre tränad, inte ha samma känning i armbågen osv. Allt det där kan vara sant, men i det ögonblick du valde att ställa dig mitt emot din motståndare vid bordet så accepterade du de villkoren. Är du tjej och bryter arm och har invändningen att en snopp gör din motståndare starkare, så får du i så fall anföra det som orsak att tacka nej till utmaningen. Faller du för frestelsen att tacka ja på grund av den bekräftelsemässiga belöningen att spöa en kille, så kan du inte anföra snoppen i efterhand, den visste du om. På riktiga mästerskap så är allt indelat i klasser för att det ska vara lika villkor, så gör man på riktiga tävlingar. Vill man som matadorer utmana oddsen för att vara ball så kan man inte gnälla när man får stryk.
