Numera bedrivs min egen träning under hashtagen #nogoals vilket inte alls ska ses som ironi, utan faktiskt är så jag förhåller till min träning. Jag är väl medveten om att någon form av utveckling faktiskt skulle förutsätta lite regelbundenhet och progressiv belastning. Att hoppas på utveckling utan det är som att stå på en jordplätt och vänta på att något ska växa upp utan att man har planterat något. Det händer inte, det som då kommer upp är ogräs, som har planterat sig själv och som man inte vill ha. Sådan fysisk utveckling är inte alls ovanlig, varken för mig eller för andra. Utöver det faktum att jag inte tränar tillräckligt ofta så är jag oftast lat när jag väl gör det, och ägnar mig åt att fjutta basövningar på alldeles för låg vikt, med förevändningen att jag håller på att instruera någon kollega eller vän som har följt med till gymmet.
Det är naturligtvis sant, men det är ingen egentlig ursäkt att inte belasta mina egna set så att det blir någon mening med dem. Ändå går jag till gymmet och byter om, för att jag tycker om att vara där, jag tycker om att träna det lilla jag gör, och att konstatera att det i alla fall finns de som är klenare än vad jag är. Troligen är den här positiva inställningen till stor del beroende på Sweden Barbell Club, jag trivs helt enkelt där och tycker att det är trevligt på det sätt jag gör där, medan folk omkring mig verkligen tar i på allvar.
Även om jag är nöjd med min nivå som beskriven och jag inte förväntar mig några resultat på grund av den bristande insättningen i projektet, så kan man ändå konstatera att det är väsentligt bättre än ingenting. Det känns inte konstigt att använda kroppen, allt fungerar och inget blir stelare än nödvändigt i 45-årsåldern, just därför att jag gör det lilla jag gör. En motor på tomgång är helt enkelt varmare än en avstängd, och det är lättare att trycka till på gasen vid behov om den står och går på tomgång än om den inte är startad. Det är samma sak med mat, jag har vissa skamgränser i huvudet, men numera blir det sällan några toksatsningar.
Men en viktig lärdom är att bara för att man tror att det var grädde i såsen till lunchen så behöver man inte smaska i sig en pizza till kvällen eftersom man ändå inte håller diet. Äter man buffé så kan man ta den kokta potatisen istället för gratängen, även om man inte pillar bort skinnet på kycklingen. Både när det gäller mat och träning så är det bättre att göra rätt någon gång ibland än inte alls, även om det är roligare att påstå att man är hardcore och kör all in. Det gör vi ju oftast inte, och då är även lite bättre än inget. Vill du däremot utvecklas snabbare, bli starkare, mindre fet eller vad det är som är viktigt för dig, då går det inte att lalla omkring som jag gör, även om det är ett mycket trevligt liv.
