Sitter här i min fåtölj framför elden så här en söndagkväll innan jag tänker gå över till gymmet för att träna armbrytning.
Så här efter en stor tävling brukar jag ha svårt att träna och att träna hårt, hålla nån kost brukar vara ännu omöjligare.
Såå kosten är jaa vad den är idag men på fredag ska jag iallafall väga -63,7 kg ?
Men p.ga. att jag ska tävla i strongwoman på lördag så har jag lyckats träna på riktigt bra, tyvärr då inte så grenspecifikt då jag inte har tillgång till de men jag har gjort bästa jag kunna och känner mig så redo jag kan vara med tanke på förutsättningarna, jag siktar på att göra så gott jag kan jag är ju trotts allt tjurskallig och tävlingsmänniska.
Det som är det absolut bästa är att jag går in på tävlingen som en nykomling men 0 % press från varken mig själv eller någon annan. 
Jag såg ett inlägg som jag skrivit för något år sedan på min gamla blogg. Handlar om prestationsångest, vilket jag tror alldeles för många lider av. Jag själv “led” av de ett år. Men jag har jobbat med det, blivit säkrare i mig själv och insett att de är svårt att prestera 100% på varje tävling när det är hård konkurrans så man måste lära sig ge sig själv en klapp på axlen lite då och då. FÖR DU ÄR GRYM SOM DU ÄR. Förlorar man mot någon kan man bara ta lärdom och bli bättre. Ångest är en farlig grej som kan leda till allt för mycket negativt. Vinn, förlora men snälla sätt inte pressen på er själva som gör att ni mår dåligt sen, ta istället lärdom av det och jobba med er själva för har ni folk i eran omgivning som trycker ner er även fast ni gjort så gott ni kunnat så tycker inte jag dom är värd att vara i erat liv.
Ta hand om er och varann.
Pusspåer
