MAXstyrka

Allt inom kraftsport

okt
12

Fler liv än SuperMario

Posted by Jonna Blind 0 Comment

Inspirerad av det dåliga vädret (snöslask) och lusten att hitta på annat än den nödvändiga städningen så ska jag äntligen ta mig tid till att blogga. Idag har jag bytt däck till farfar på hans bil och igår bytte jag på min. Då Klimpfjäll is the place to be så krävs ordentliga vinterdäck med dubb och bra grepp och eftersom första snön fallit för länge sen så är det ok att byta nu.

MEN TILL DEN STORA FRÅGAN!
Hur gick det för mig på VM?

Life is no Nintendo game men jag måste säga att min kämpaglöd har fler liv än SuperMario. Men jag börjar från början.

Jag körde till Umeå där jag fick skjuts av Sveriges radio ut till flygplatsen där vi gjorde en intervju som går att lyssna på HÄR och sen flög jag iväg till Ungern där jag mötte upp Fia och sen Vicky på vårat hotell. Otroligt skönt att ha hotellet precis vid arenan för en gångs skull måste jag säga. Invägning dagen efter och jag vägde in under 50 kilo som är min viktklass. Lördagsmorgon samlades alla på arenan för att tävla med vänster arm och det var lite panik en stund när inte alla hade fått sin tävlingsbricka man måste visa upp för att få tävla men det löste sig när landslagskaptenen kom på plats. Efter det gick det fort, min klass var först ut och min vänster levererade bättre än nånsin och jag kom 6a. De som placerade sig före mig var de som var förväntade och turkiskan vann lätt. Sjukt nöjd över min insats!

Dagen efter var det dags för höger arm som jag hade större förväntningar på med bland annat två EM brons två år i rad. Första matchen förlorade jag på grund av två armbågslyft!? och det kändes väldigt surt. Jag bråkade på med domaren som nog var väldigt less på mig och krigade mig vidare tills jag mötte ukrainskan Anastasiia Goncharenko som är snabb som en kobra. Jag kände mig starkare men det spelar ingen roll när man startar för sent och jag slutade som 9a. De som kom före mig i resultatet var de som är mina största motståndare med undantag för italienskan som gled in som sexa. Men det var tuffa motståndare, jag gjorde mitt bästa och kom långt ändå och är så här i efterhand nöjd och ännu mer hungrig på medalj till nästa år.

Jag blev överraskad då en vän till mig hörde av sig en dag med tusen frågor om min träning och plötsligt så hade hon donerat sina träningsmaskiner till mig. Dessutom har samebyn ordnat en träningslokal så jag kan numera träna hemmavid. Otroligt glad för det! Just nu så har jag god lust att åka till Polen och tävla den 17-19e November på proffstävlingen Zloty Tur där jag tog dubbla brons förra året.

Efter VM så blev jag även inbjuden till Women in sports + adventures i Umeå. För två år sedan var jag där och höll i en föreläsning men i år så var jag där som åhörare och det var väldigt inspirerande och intressant. Passande nog så var det under samma helg som Umeå Pride så jag gick med i paraden tillsammans med andra samer som visade sitt stöd. Tyvärr så frös jag och hade lagt mobilen i en barnvagn och bar på en liten släkting så inga bilder blev tagna därifrån.

 

Stort tack till:

Norrhelikopter
HKFjäll
M Boije Bygg AB
Stoorstålka
Vilhelmina Värme och Sanitet

Share

Leave a Reply


*


Translate