Då jag i dagarna lånade min fars dieselmercedes med vidhängande Johnny Cash-CD-skivor men utan bluetoothkoppling för telefon så blev det nödvändigt att lyssna på en massa klassiska Cashlåtar. Det är en hel box, som jag faktiskt tror att jag har gett honom för länge sedan, så även om det blev en hög koncentration av Cash så var jag på inget sätt nödbedd. En låt som däremot inte tidigare funnits speciellt högt på min lista är Get Rythm, men eftersom det var mörkt och jag inte utan vidare hittade knapparna på stereon så fick den rulla. I låten används inte ordet blues för att beskriva musikstilen, utan sinnesstämningen. Det är ganska brett ändå, det kan uttrycka ett milt vemod, men också riktiga depressioner. Var på skalan låten avser är inte riktigt klart, det är i alla fall så pass att det är någonting som måste åtgärdas.
Frågan ställs till en skoputsargrabb som alltid tycks riktigt glad och motiverat trots det skitigaste jobbet i stan. Hur hanterar han egentligen den känslomässiga verkligheten av sitt jobb? Hans svar som levereras med ett brett leende och en snärt med putstrasan är ”Get rythm when you get the blues.” Håll takten helt enkelt. Lite basal musikteori är att takten inte påverkas av om det är dur eller moll. Det är helt enkelt den del av musiken som driver framåt och som inte är beroende av om det låter glatt eller inte. Hittar man rytmen så tar det inte speciellt lång tid innan sinnesstämningen ändrar sig också, eftersom det är samma rytm man kan skruva in i bluesen som man sedan använder i gladare musik.
En ganska viktig sak är här att det man ska söka sig till är inte en ökad takt, vilket kanske är det vanligaste felet. Man blir lite desperat när träningen har förfallit, utvecklingen har avstannat, eller livet i stort börjar skeva och försöker att skruva upp tempot. Det är ingen bra väg, eftersom det du behöver är den taktfasthet du känner igen från när det var lite gladare musik, och som du dessutom vet sedan förut att din spelskicklighet klarar av att hantera. Ett högre tempo har du ingen association till, och du vet ärligt talat inte om du klarar av heller. Om du bara är tyst ett ögonblick så känner du snart taktslagen inom dig.
Det kan också krävas en medveten tanke för att hitta den där takten som du förknippade med något positivt, definierade i antal träningstillfällen, måltider, sociala tillfällen eller vad det nu vara månde. Fungerar inget annat så kan du göra som när vi svenskar ska klappa takten, vi sneglar på dem bredvid och försöker klappa samtidigt som de. Vilket du än gör så måste du hitta takten för att komma igång igen, annars kommer du inte att ha något som driver framåt, och stannar du upp när du är deprimerad så fastnar du. Ett mycket gott råd är att om man går igenom ett helvete, så stanna inte. Det är för att hålla stegen igång du behöver takten.