Den lilla utbildning jag hann med att skaffa mig innan jag började förvärvsarbeta var inriktat på bilar och motorer. Det är alltid lika roligt att svara tvåårig fordonsteknisk linje när folk frågar vilken akademisk bakgrund jag har. Ironiskt nog så har jag själv undervisat på treåriga gymnasieprogram, en högre nivå än jag själv har gått, alltså. Dock inte i fordonsteknik, det kan de flesta som har sett mig försöka göra något praktiskt intyga att jag inte skulle klara av. Det jag däremot hann lära mig var den fullständigt förlamande inverkan på ett motorfordon ett väldig litet fel kan ha. Påfallande ofta små elektriska fel, vilket för mig personligen blev etter värre, eftersom jag om möjligt är ännu odugligare på el än på praktiskt arbete i stort.
Det finns otaliga berättelser som stora komplicerade reparationsinsatser som till syvende och sist visat sig vara helt onödiga, eftersom felet var mycket mindre, men låg tidigare i kedjan. Nu finns det ju en vedertagen ordning för var man letar efter fel när bilen inte startar, lite beroende på hur den uppför sig, eller snarare inte uppför sig. Grundprincipen är dock att man kollar det enklaste först, nämligen batteri och bränsle. Finns både de så får man gå vidare till att kolla gnista, i alla fall när det gäller bensinmotorer, och därefter börja fundera på kompression. Om det där med kompression är bortom din horisont så strunta i det för nu, poängen är att man börjar med att kolla det enklaste. Man lyfter inte ur motorn det första man gör när en bil inte startar, för det är faktiskt oftast troligast något mycket mer lättåtgärdat. Man kan ju tro att det skulle vara lathet att börja med de enkla grejerna, men det är faktiskt tvärtom. Lathet tar sig oftast uttryck i att dra slutsatsen att det är något enormt krångligt som det ändå inte är någon mening att börja med, i alla fall inte just idag. Även detta vet jag av erfarenhet, det finns mycket praktiskt hemma hos mig som aldrig blir gjort eftersom jag intalar mig att det nog är för svårt ändå.
Överfört på träningsvärlden så är generellt sett felsökandet lika enkelt, och ska göras i samma ordning. Man börjar med att kolla det enkla om resultatet uteblir. Tränas det tillräckligt tungt och ofta för att kroppen ska behöva förändra sig för att anpassa sig till uppgiften? Därefter kollar man om kroppen verkligen har byggmaterial nog att förstärka de där musklerna som behöver förändras för att klara uppgifterna en ställs inför. Med andra ord, äts det tillräckligt med bra mat för att musklerna ska kunna växa? Är det i ordning så kan det bli lite klurigare, men de flesta kommer inte riktigt så långt. Det är ju bekvämare att hålla fast vid identiteten som hard gainer, för då kan man ju sitta kvar i soffan eftersom det ändå är väldigt stora åtgärder som skulle krävas. Du kanske inte behöver lyfta ur motorn för att få igång din fysiska utveckling. Du kanske ska kolla bränslet, och att startmotorn får ström. Det är ofta där felet sitter.
