I vårt extremt individualistiska samhälle så blir det ibland ett självändamål att vara helt oberoende av andra människor, som att det vore något dåligt. I grunden är det människans naturliga tillstånd att både vara beroende av andra, och att finnas till hands för andra, och det är riktigt märkligt hur västvärlden har lyckats göra det till något fult. Man varken kan eller bör leva sitt liv oberoende av andra, det är i sig en omöjlighet. Naturligtvis finns det en skala på hur mycket folk har fått gratis här i världen, självfallet har vi alla väldigt olika förutsättningar, och att själva idén om oberoende av andra florerar i den extremt priviligierade västvärlden är ett hån mot de i andra delar av världen som verkligen inte har fått något gratis.
Eftersom de flesta styrke- och kraftsporter är individuella så finns det i våra subkulturer en särskild vildvuxen djungel av folk som tror att de har skapat sin egen framgång, och inte är skyldig någon något. Det hade varit ganska komiskt om det inte ofta också innebär att man faktiskt inte visar människor tacksamhet för vad de faktiskt har gjort. Även om du inte har haft någon direkt coach som övertagit tänkandet åt dig som ju annars är ganska brukligt, så är du knappast fri från positiva inflytande från andra för det. Allt från inspirationen som gjorde att du en gång började att träna, till de du sneglade på de första gångerna på gymmet och de som faktiskt tog sig tid att visa dig de mest grundläggande första stegen. Om du sedan utvecklades till en fullfjädrad nörd som har youtubat vartenda klipp som finns inom just ditt intresseområde, så är det fortfarande någon annan som figurerar i de där klippen, som står för kunskapen bakom dem och som har brytt sig om att lägga upp det så att det blir tillgängligt för dig och andra. Du kanske har kommit mycket längre idag än den som först lärde dig att titta på handen när du bryter arm, men det betyder inte att deras input i din karriär är oviktigt.
Självfallet gäller det här precis lika mycket i livet i stort som inom den avgränsade lilla delen som utgörs av styrkesport. Det finns en berättelse om en man som förlorade allt i Las Vegas, och var tvungen att låna ett mynt för att kunna gå på muggen innan han försökte ta sig ifrån stan. Han hittade toadörren öppen, så han kunde pissa gratis, och satsade istället myntet i en spelautomat. Turen vände, han vann, och fortsatte att vinna tills han blev en solskenshistoria som reste runt världen och berättade om sin framgång. Varje föredrag avslutade han med att han fortfarande letade efter den där personen som hjälpt honom när han inte hade en enda slant kvar, tills en dag någon i publiken ropade: – Det var jag! Jag lånade dig myntet! Svaret kom blixtsnabbt. – Det är inte dig jag letar efter, det är han som lämnade toadörren öppen.
Vi har alla blivit hjälpta varje dag i livet, på något sätt, av någon, om det så bara är genom en öppen dörr. Man blir en trevligare människa om man kommer ihåg det.
