Som varande en av alla de som odlat skägg i den senaste fem-tio årsperiodens trend så är jag lockad att börja kasta sten i glashus, och ifrågasätta om det vi hoppats på när vi började släppa ut ansiktsbehåringen verkligen verkat det vi ville. Verkar vi manligare, snyggare, mera råbarkade, starkare, hårdare, mer-fuck-off attityd än utan skägg? Eller har vi helt enkelt bundit ris åt egen rygg och istället dragit uppmärksamhet till personlighetsbrister vi trodde att vi dolde?
Låt oss försöka bena ut ett motiv i taget. En möjlig tanke med skägg är ju att man vill se ut som om man inte är så fåfäng att man håller på och rakar sig ideligen, utan är nonchalant fri från att bry sig om utseende, det får växa fritt om det vill. Det motivet går fullständigt åt skogen med barberarbesök, skäggolja, speciella borstar och annat. Enkelt uttryckt, du verkar inte mindre fåfäng för att du fjollar med skägg istället för med rakning och len hud. Med ambitionen att verka manlig kan det ju vara att man gärna vill få det att se ut som att man har sån fruktansvärd manlig skäggväxt att man har helskägg redan till lunch även om man rakade sig innan frukost. Det fungerar ju i de fall det verkligen är så, men sådan skäggväxt gör ju att man inte behöver hålla på och skitnödigt spara i åratal för att det ska kunna se vildvuxet ut. De skäggen som är mödosamt ihopsparade över lång tid faller antingen på att de verkligen kräver fåfäng putsning, eller att de är så glesa och stripiga på grund av den bristande skäggväxten att man ser ut som en armhåla med ögon. De betonar helt enkelt den dåliga skäggväxten istället för motsatsen.
Vad det gäller snyggare får man nog anse att det måste målgruppanpassas, det är väldigt svårt att tillfredsställa alla på den fronten. Du får helt enkelt fråga dig vem det är du vill ska tycka att du är snygg. Självfallet finns det tjejer, och killar, beroende på vilket man föredrar, som har rena fetischer när det gäller skäggväxt. Siktar man på dem så är man ju hemma med en rejäl buske i nyllet. Min fru påstår att hon tycker att det skägg jag lyckas hålla mig med är snyggt i den dimension jag lyckas hålla det, och det har trumf i min värld. Starkare och hårdare har till viss del förstörts av ett överflöd av söderhipsters, och dessutom så finns det tyvärr ingen påvisad kausalitet mellan behåring och styrka, i alla fall inte sedan Simson. Frän kille annars, men andra faktorer påverkade hans förmåga att slå ihjäl folk med åsnekäkar. Själva fuck-you faktorn är ju också förstörd av att det är mer trendigt och vanligt med skägg än inte numera, så inte ens den effekten får man av bara skägget. Vad du än hittar på för att ge ett intryck av dig själv, så se till att det verkligen stämmer. He who must say I am bad, is not truly bad. Inte ens om det sägs med skägg.
