Inom mera märkliga delar av träningskulturen, de som har kommit att ersätta skönhetstävlingar i vår kultur, så är det en rätt stor betoning på helheten, ofta uttryckt i det numera vedertagna begreppet total package. Det innebär i allt väsentligt att du måste vara snygg och ha bra smink och leende också, och att bara ha byggt en bra fysik inte räcker. Alltså skönhetstävling med högre krav på fysik än det som historiskt figurerat i vår populärkultur. Det finns manliga varianter också, men de släpar än så länge i utvecklingen åt det här hållet, de har relativt nyligen börjat med klasser där leende är viktigare än benträning. Man får nämligen ha knälånga shorts på sig, men inte påse över huvudet. I de delar av träningsvärlden där vi andra håller till, som är mer inriktat på körglädje än krom, för att låna ett exempel från bilvärlden, så får man lyckligtvis se ut hur man vill. Det finns det också en hel del exempel på, ni får själva välja.
Det finns dock en annan version av total package som är relevant även i sporter där vi inte räknar utseende, med egentligen samma innebörd. Alla delar som behövs ska finnas, helt enkelt. Nu behövs ju inte lösögonfransar i varken armbrytning eller strongman, så det ingår inte i paketet man behöver. Däremot en ganska bredd variation av färdigheter inom sporten. Under den gångna helgen så höll vi ett fantastiskt SM inom Svensk Armsport, där våra skånska syskon organiserade och stod värd. När jag tittade på själva armbrytningen så imponeras jag av helt otrolig prestanda, i många fall grundad på en specialiserad teknik som det är svårt för motståndarna att kontra. Däremot tyckte jag mig se ett mönster hos de bästa armbrytarna från Storuman Armsport som visserligen återfinns även hos en del andra individer, men som i Storumans översta skikt är genomgående. Man har egentligen inga tydliga svaga sidor, utan är oerhört allsidiga på den nivå man befinner sig. Inom strongman syns det här fenomenet hos de allra bästa, i -105 tydligast hos Jimmy Johansson. Sedan han har slutat svimma i stockpress är han egentligen bra på allt, och då blir det ruskigt svårt att ta poäng på honom.
Att det här syns tydligare hos vissa klubbar och individer har naturligtvis en orsak. Ingen är naturligt lika bra på allt, och försöker du tävla på ren talang, så kommer en mer genomtränad motståndare att ta dig på dina svaga punkter. Jämnheten är nästan alltid ett resultat av mycket målmedveten träning, och i Storuman är träningsvardagen tillsammans med Armbrytargymnasiet på en annan nivå en i andra klubbar. Det finns andra som tränar lika rätt, men Storuman leder stort på dos och frekvens. De tränar hårt, ofta och metodiskt. I Jimmy Johanssons fall så figurerar inget gymnasium, däremot så tyckte han väl illa om att svimma och kräkas av stocklyft, och la ordentligt med tid på det. Ska man bli bäst så behövs hela paketet, även om det i vår värld innebär andra saker än lösögonfransar och paljetter.
