I mitt flöde på sociala medier under veckan dök ett citat av Jack London upp som i det närmaste sätter fingret på hela vår tids existentiella frågor. Fritt översatt är citatet: ”Människans uppgift är att leva, inte existera. Syftet med våra dagar kan inte bara vara att förlänga dem”. Nu för tiden så kan strongmantävlingar, i alla fall i början på säsongen, attrahera så många tävlanden att man tillämpar en så kallad cut. Det innebär att man efter 2-3 grenar stryker de sämsta i tävlingen så de inte längre får vara med. Som publik och arrangör en alldeles förträfflig ordning. Publiken slipper sitta och titta på dem som ändå inte riktigt klarar av det, och arrangören slipper oroa sig för skador eller förstörd utrustning mitt i tävlingen. Det är alltid de sämsta som orsaker sånt av någon anledning, och då är det skönt att minimera risken.
Däremot har jag full förståelse för att de tävlande tycker att upplägget är sådär. Att bara få göra inledningen och sedan få gå och sätta sig trots att man förberett sig för en hel tävling är knappast något att se fram emot. Det som då händer är att man blir pressad av omständigheterna till ett något mindre glamoröst mål. Man får helt enkelt kämpa för att överhuvudtaget få fortsätta att kämpa. När man hamnar i det läget så är det ganska viktigt att man har något mer syfte klart för sig med det man håller på med än just det akuta, annars verkar det rätt tröstlöst. Man måste helt enkelt på något sätt ha ett annat slutmål än att bara få fortsätta att kämpa. Man måste vilja något mer än att bara få fortsätta. Det kan för all del vara något ganska långsiktigt, men det behöver finnas där.
Är du indragen i kampen om att alls få fullfölja tävlingen så är det troligen lite överambitiöst att tro att du kan kämpa om slutsegern, den möjligheten är troligen redan borta. Däremot så kan det ju vara en enskild gren som hägrar, där du tänker att du ska slå världen med häpnad. Eller att du visserligen är efter ett helt gäng med medelmåttor efter inledningen, men får du bara alla grenar på dig så ska du minsann visa att DU hör hemma i ett högre skikt. Allt rimligt, men något måste finnas där.
Att bara få fortsätta är som rubriken säger mer som en ny trisslott. Enda poängen med att vinna en sådan är att möjligheten finns kvar att vinna något större. Man kan ju inte gärna vara glad åt chansen att få en nitlott. Sedan är det klart, man kan ju tycka att själva skrapandet är så roligt att man vill fortsätta för den sakens skull. Det är lite mer apart, men visst kan det finnas sådana. I grunden så beror motviljan mot att åka ur både strongmantävlingar, anställningar eller livet i stort inte bara om att vilja vara med. Det uttrycks bäst i det gamla västgötska talesättet: Det är kul att leva, för då får man se hur det går. Se till att fortsätta kämpa för att få vara med och se hur det går, det är det värt.
