MAXstyrka

Det är en intressant mekanism hos oss människor att vi tror att våra problem och utmaningar är specifika för oss, medan vi har svårare att bejaka att våra tillgångar och fördelar skulle vara unika. Kanske är det ett slags mörkande, kanske beror det på någon slags dålig självkänsla, men jag är benägen att tro att det är en slags arrogans. Man är så uppfylld av sin egen verklighet, och har glömt att titta på andras, att man omöjligen kan tro att någon annans kan vara relevant. Det är väldigt synd, för om man envisas med att tro att ens egna problem är helt unika så har man ju också friskrivit från att lyssna på andra. Om de inte förstår vad jag går igenom eftersom det är helt unikt så behöver jag inte heller lyssna på dem, eftersom de då inte har någonting att lära mig. Alltså arrogans.

Om man däremot bejakar att man själv tycks ha samma problem och utmaningar i livet som många andra, då öppnar sig en hel värld av kunskap. Då finns det massor med exempel på hur folk har löst olika problem, hur man har klarat av olika utmaningar och överhuvudtaget tagit sig framåt i livet. Men då krävs det att du bejakar att det är liknande frågeställningar, annars är ju inte de lösningar andra har hitta relevanta. Det kan naturligtvis bero på att vi är världens mest individualiserade samhälle, och det är klart att det finns problem som är unika. Men de allra flesta är sådana som vi delar med mänskligheten i stort, och därför kan lära av mänskligheten i stort.

Hur jobbiga saker man än är med om så finns det nästan säkert andra som har varit med om det förut. Folk har varit otrogna mot varandra i alla tider, nära och kära har dött i alla tider, skador har funnits så länge vi har försökt att se hur mycket kroppen förmår. Folk har svikit varandra, har misslyckats med egna målsättningar, ljugit för varandra, missbrukat konstiga substanser sedan Noah först planterade en vinranka och söp sig full, så att han skämde ut sig genom att somna naken på fyllan. Du är med andra ord inte ens först med att skämmas för dina föräldrar.

Problem är jobbiga, och sådant som gör ont gör verkligen ont, det är inte inbillning. Det som däremot är inbillning är att just du har det särskilt svårt, och därför kan ingen annan ge dig något råd eller hjälpa dig med något. Vad du än försöker att lösa i livet så kan jag lova att du inte är den första i världshistorien som ställs inför just det scenariot. Det bästa man kan göra i det läget är inte att envisas med att man är unik och att ingen annan någonsin har haft det så här svårt förut. Nej, det bästa är att ta reda på andra som har genomlevt samma sak, och se hur de gjorde för att överleva. Det kanske inte känns så speciellt, men är betydligt mer framgångsrikt.