Det var länge sedan jag slutade prioritera träning framför allt annat i livet, vilket märks inte minst på min mycket bristande prestanda. I ärlighetens namn är det bara i mycket korta perioder i livet som jag har prioriterat träningen framför allt annat, och väl är väl det. Det finns oändligt många saker i livet som är viktigare, kanske för mig personligen, men jag vill nog påstå att det gäller lite för folk lite till mans. Nu är det tack och lov så att alla har tolkningsföreträde på sin egen prioritering, så tycker man att träningen är det viktigaste i livet så är man i sin fulla rätt att ordna sitt liv efter detta.
Det är ingen långsökt gissning att det är en verklighetsuppfattning som kommer att förändras med tiden. Dock är det så att man faktiskt kan inrätta sin träning lite efter i vilken prioriteringsordning det kommer i livet. Jag brukar säga att jag går och tränar när jag inte har något viktigare för mig efter jobbet, vilket givet allt jag håller på med ändå är oftare än man tror. Den springande punkten här är naturligtvis vad man tycker är viktigare att ha för sig. I mitt fall så kommer både arbete och olika former av ideellt engagemang före träningen i prioriteringsordning. Självfallet kommer också familj och relationer före, men de är sällan avhängiga av vad jag gör de två timmarna närmast efter arbetsdagens slut. Nu tränar jag i och för sig inte effektivt i två timmar, men i min ålder tar det lite tid att ta sig till gymmet, byta om och komma i stämning, så det går ändå ett par timmar i yttertid. Ser jag till total träning på en vecka så är väl 3 gånger i veckan ett rimligt snitt, som också sammanfaller med en del teoretisk kunskap om vad som går åt för att göra någon skillnad.
Det är här det faktiskt kan hjälpa med en insikt om sin egen prioritering för att det ändå ska bli så bra som det kan efter förutsättningarna. Om jag vet att jag tycker att telefonsammanträden är viktigare än träningspass, så vet jag därmed också att det inte kommer att bli någon träning de dagarna sådana förekommer. Om jag då har låst fast mig vid att träna tre gånger i veckan lämpligt fördelat på veckodagarna, så är det ju lätt att träningstillfällena faller bort om de sammanfaller med jag tycker är viktigare. Måndag – onsdag – fredag är en rimlig rytm med vilodagar och allt, men om man har sådant som känns viktigare på onsdagar och fredagar så är man ju raskt nere på ynka en gång i veckan. Om jag redan på tisdagen inser att jag på onsdag kommer att tycka att något annat är viktigare, så är inte lösningen att övertala sig själv att ändra sin prioritering, det kommer man troligen ändå inte att göra.
Erkänner man det för sig själv så blir det rimligt att träna både måndag och tisdag, då ingen mer högprioriterat finns. Man kommer närmre den träningsmängd man faktiskt tänkt sig, visserligen inte optimalt periodiserat, men bra mycket bättre än inte alls. För de flesta av oss räcker det faktiskt långt att träna på det som istället skulle varit dötid, istället för att påstå att det var att vi hade viktigare saker för oss som gjorde att vi inte kunde träna.
