Den senaste veckan har det uppmärksammats att en engelsk prins och hans amerikanska hustru, tillika filmstjärna, i någon mån tänker flytta ifrån den kungliga vardagen i Storbritannien för att i stället bosätta sig i kolonierna, varifrån hon härstammar. Det svarar därmed på en del märkliga antagande som finns än i vår tid runt monarkin. Antaganden runt monarkin blir ju märkliga, eftersom företeelsen i sig är extremt märkligt, och all form av rationell tanke kommer tillkorta inför rojalistiskt svärmande. En väldigt vanlig diskussionspunkt är vad man får eller inte får göra som tillhörande något eller annat kungahus.
Gifta sig med en ofrälse, flytta utomlands, ta ett vanligt jobb eller något av allt det andra som har hänt i de inavlade kretsarna genom århundraden. Det enkla svaret är att man får göra precis det vem som helst annars får göra som inte bryter mot svensk lag. En vanlig invändning som brukar kunna komma från såväl rojalister som republikaner är att det får de visst inte. Ett förtydligande, när jag säger republikan så menar jag sådana som inte tycker att vi ska ha kungahus, utan bara välja våra ledare, inte den amerikanska politiska inriktningen. De är sällan pålästa nog för att delta i utomamerikanska diskussioner.
Jo, Harry och Maggan har just bevisat att man visst kan göra det. Om nu farmor drottningen eller någon annan instans i den engelska monarkin därmed försöker dra in några förmåner så är det därmed inte alls samma sak som att man inte får. Det innebär bara att man inte får de förmåner som man inte borde haft till att börja med, om vi nu ska ansluta oss till republikanerna. Man får vara en helt vanlig människa. Här i Sverige är vi särskilt toleranta, och kronprinsessan kan både gifta sig med sin pt och vara allmänt folklig utan att mista några förmåner. Men om hon av någon anledning skulle vilja driva det till sin spets så får hon det. Avsäga sig sin titel, vägra åka på statsbesök, inte vinka nådigt. Hon kommer inte att hamna i fängelse för det, bara bli av med svårbegripliga förmåner som vi andra ändå aldrig haft.
Vad har det här med oss, eller träningsvärlden att göra, då? Jo, det att många tror att träningsfolk inte får göra ditt eller datt. Får inte äta pizza, strunta i att träna, fuska med legday eller något annat de tycks göra tvångsmässigt. Orsaken att träningsmänniskor ändå inte gör något av detta är samma som varför inte fler kungligheter hoppar av och distanserar sig från märkligheterna. Man gillar helt enkelt förmånerna, och vill inte bli av med dem. Man tycker om att ha magrutor, vara stark och att folk vänder sig efter en på stranden. Det är tillåtet att äta pizza alla dagar i veckan, men då kommer inte många att vända sig om trånande på stranden. Så vare sig du funderar över varför både kungligheter och träningsfreaks inte tycks moffa i sig kaka trots att de skulle kunna så är svaret väldigt enkelt.
De tycker mer om att ha kaka än att äta den.
