Det finns två saker som har tagit väsentligt mer tid i mitt liv under pandemin än tidigare. Detta i huvudsak beroende på att jag jobbar hemifrån, så att en väldigt mängd restid försvinner och kan användas till annat, och dessutom en del som kan göras parallellt med arbetet, bara man är i hemmet. Det rör sig om matlagning och kardioträning, vilket faktiskt inte alls är en dum kombination, eftersom de balanserar varandra. Springer man någon mil om dagen så finns det mer kaloriutymme till ätande utan att bli smällfet. Kardion var ju inte svår att öka, eftersom den var i princip obefintlig innan, men lagat mat har jag ju gjort förut också.
Skillnaden är att jag i allt större utsträckning bygger från grunden nu. Gör jag hamburgare så är det på kött från egna jaktmarker, på egenbakat bröd, och egen majonnäs. Gör jag pasta så börjar jag vid lunch med mjöl och ägg innan jag sätter på bolognesen som får puttra under eftermiddagens arbete medan pastadegen ligger och vilar i kylskåpet. Utan att vilja kokettera så är egentligen inget av det här speciellt svårt, men någon snabbmat är det definitivt inte. Om man inte räknar med att någon annan ska ha bakat bröd åt en, eller gjort pasta i en fabrik som du sedan bara kan koka, så går varken hamburgare eller pasta fort. Det är inte det att arbetsmomenten tar ohemult med tid, även om det tar en stund att slå majonnäsen, men pastadeg måste vila, och bröd måste få vara i fred och jäsa. En bolognese som inte har puttrat i minst 2-3 timmar går bara att äta som nödproviant. Om tiden emellan arbetsmomenten rationaliseras bort, så beror det på att någon annan har gjort något åt dig, Sånt som du borde ha gjort själv om det skulle bli bra.
Kopplingen till styrkevärlden är självfallet inte kardioträningen, det vore för långsökt. Däremot så gömmer sig här en förklaring till att folk som i början på sin styrkekarriär inte skulle röra något fabriksgjort skit ändå hamnar där sedan. De intalar sig att bröd utan jäsning, bolognese utan puttrande och pastadeg som inte vilat går lika bra. Det är nämligen så det går till med de första stegen till den mörka sidan. Det är ju inte att man blir starkare, det är att man inte behöver vila, det blir bra på en gång. Det är ju man själv som tränar. Det är där lögnen smyger sig in. Det är ju bara den tidskrävande vilan man tar bort. Väntande. Man vill ha nu något som det tar ganska mycket längre tid att göra ordentligt från grunden.
Jag älskar att se riktig styrka, precis som jag älskar riktig mat som är lagad från grunden. Det är därför jag alltid blir besviken när jag upptäcker att något som jag trodde var på riktigt egentligen bara var halvfabrikat. Som att bli bjuden på middag och upptäcka att den som bjuder bara köpt, öppnat och värmt en burk. Inom armbrytningen som är en riktig RF-idrott så lägger vi kraft på att bevisa om någon inte orkat göra det från grunden, men utöver det är jag inte så intresserad av bevisning. Jag har ätit så mycket hamburgare i min dag att jag känner på smaken om det är halvfabrikat.
