Jag är den förste att protestera mot att människors privilegier hålls emot dem. Bara för att någon har det väl förspänt innebär det inte att de har gjort något fel för att få det. Jag som vit medelålders man är mycket medveten om att det i mångt och mycket är lättare för mig i världen än vad det är för många andra. Men det är ingenting jag har tillskansat mig på något oegentligt sätt. Men det kan ändå vara bra att påminna sig om att livet är väldigt annorlunda när alla dörrar är öppna och när man har alla lösenord.
På mitt civila arbete så jobbar vi kontinuerligt med att vår nyhetssajt ska uppfattas som tillgänglig och välkommande. Och det har jag nog tyckt att den är. Ända tills en kollega påpekade hur den såg ut om man inte var inloggad. Det kändes inte alls lika inkluderande utan tvärtom en massa trösklar man behövde ta sig över för att få vara med. Självfallet något vi måste jobba på. I princip i alla sammanhang jag rör mig i så känner jag mig väldigt hemma och välkommen. Men då och då kryper det upp en obehaglig känsla av att det sammanhanget inte är så för alla. Jag går och tränar på Sweden Barbell Club när jag vill men det beror på att jag är medlem och har blipp.
I armbrytarsammanhang är jag i princip välkommen över hela världen och hur än gärna jag vill tro att vår sport välkomnar alla med öppna armar så är det nog skillnad för den som inte ens vet var man ska gå. För den som kommer för första gången så blir det lätt att mötas av en stängd dörr. Man kan inte utgå ifrån sin egen världsbild där inloggningen i alla sammanhang är nedsparade så att säga. Vill du på allvar att fler ska komma till ditt gym, till din klubb, eller vad du nu håller på med, så måste du nu och då prova hur det känns att vara utloggad. Det är nämligen där alla nybörjare tvingas starta. Jag menar inte att det är fel att det finns lås på gymdörrar eller inlogg på medlemssidor men man får inte glömma att de finns där. Det som är till för att skydda mot dåligheter kan väldigt lätt bli skydd mot tillväxt. Något som är väldigt lätt att glömma när man redan är på insidan.
Jag njuter fullt ut av alla förmåner jag åtnjuter. Jag tycker om mina VIP-kort och all access-pass när jag är på stora evenemang och har inte ens vett att skämmas för det. Men jag försöker aktivt komma ihåg att en del dörrar upplevs som stängda för många. Då blir det nämligen mycket mer tillfredsställande att hjälpa någon igång genom att låsa upp dörren. Det kan vara så att det är därför vi priviligierade har fått nycklarna. Inte bara för oss själva utan för att släppa in andra.
