I början på sommaren köpte jag en liten sportkupé för att ha och köra med över sommaren, och egentligen tänkt sälja i augusti. Sista dagen innan den skulle läggas ut på blocket fick jag dock punktering, och eftersom det inte fanns något nytt däck i rätt dimension på lager någonstans i Västervik och jag skulle tillbaka till Stockholm så lät jag reservdäcket sitta på, rullade in bilen i lagården och ställde av den. Jag hade fått med en omgång bra dubbdäck, så jag hänsköt säljandet till senare tidpunkt när det skulle kunna göras med dubbdäck på. Det rör sig om en 20 år gammal bil som man köper och säljer med argumentet skattat och besiktigad, så det var inget stort kapital som fick stå uppbundet ändå.
Med julhelgen och lite vinterjaktdagar i antågande verkade det rimligt att skruva på de där dubbdäcken, för att slipa hyra bil bara för att ha stillastående medan jag dricker glögg, så bilen ställdes på, vinterdäcken skruvades dit och klarade en okulärbesiktning på lagårdsplanen innan jag gav mig av mot Stockholm för de sista dagarnas arbete innan jul. Jag kom till Gamleby innan det visade sig att jag skulle ha gjort en noggrannare koll av sagda hjul. Punktering även nu, och jag tillbringade en bra stund med att få på reservhjulet igen. Allt jag sa om bilen just då var inte helgat, eller det jag yttrade om min egen underlåtenhet att skrota eländet.
Väl i Stockholm kvarstod att hitta någon med dubbdäck i lämplig dimension, och hoppas att de skulle ha tid att få dit det, så jag skulle kunna ta mig till landet för julfirande igen. I min värld ganska omständligt, men ett telefonsamtal till närmsta däckverkstad lugnade mig lite, däck fanns, och drop-in följande morgon gick bra. När jag står där utanför däckverkstaden så får jag samma känsla som jag annars bara har innan tandläkarbesök och besiktning. Jag upptäcker ett behov av att urskulda mig för att jag behöver hjälp, för min dåliga bil, och min punktering. Jag skämdes helt enkelt för att jag behöver hjälp av någon med bättre förutsättningar och kunnande än jag själv.
Det visade sig vara larvigt snabbt och enkelt för däckverkstaden att avhjälpa det problem jag själv stått handfallen inför. Tio minuter från att jag rullade in över lyften rullade jag ut igen, nytt däck monterat, balanserat och betalt. Till och med lite rabatt, eftersom det var ett udda däck de haft liggande ett tag. Jag skulle tippa att de så här tre dagar senare skulle ha svårt att minnas att jag varit där även på en direkt fråga, så snabbt och enkelt gick det.
Det är därför vi ber andra om hjälp, och ska göra det. Därför att det finns de som har lätt för det du har svårt för, och det är troligen inte alls samma ansträngning för dem som det hade varit för dig själv. Du kanske skäms för att behöva hjälp, för att du inte vill vara till besvär och tycker att du borde klara dig själv. Det borde du inte, du borde be om hjälp av de som har lättare än du. För dem är det inte så svårt att hjälpa dig.
