När jag letar igenom mina gamla texter så hittar jag en hel del som anknyter till mandat, makt, rätt att besluta, eller hur man nu vill uttrycka det. Vem som bestämmer, helt enkelt.
Väldigt ofta så är faktiskt slutledningen att det bara är vi själva som bestämmer över våra liv, men naturligtvis inte alltid. Ibland så bestämmer andra över våra liv i absoluta och faktiska termer, men det är mest förbehållet frihetsberövande myndigheter, löneutbetalande chefer, skattemyndigheter, och i särskilt dåliga fall, rena brottslingar.
Det är inte den som formulerar ett beslut som bestämmer, utan den som väljer att tillämpa eller genomtvinga det. För att vara riktigt tydlig. Om någon låter dig bestämma något så är det inte du som bestämmer, utan den som låter dig bestämma.
Man kan exemplifiera med familjeliv och barn om man har svårt att förstå tanken utan tillämpning. Om en förälder låter sin femåring välja vad som ska ätas till middag så är det fortfarande föräldern som bestämmer. Såvida inte femåringen själv skaffat pengar, handlar och lagar maten, vilket ju sällan är fallet.
I politisk mening i världshistorien är det här orsaken till många revolutioner, såväl blodiga som oblodiga. Att bara få ha den frihet som någon annan tillåter är ingen frihet. Det är bara självbestämmande om ingen annan egentligen kan göra något åt det. Det är naturligtvis möjligt att låta någon få sin frihet eller egenbestämmande utan blodiga revolutioner, men det grundar sig på att det är oåterkalleligt. En frihet eller bestämmanderätt som när som helst kan ta ifrån en är inte på riktigt.
Försöker man flytta det här till så verklighetsnära frågor som träning eller coachning så kan det möjligtvis leda till en liten identitetskris för sådana som powertrippar på att lägga upp andras träning. Du bestämmer nämligen inte över den, det gör bara de som faktiskt utför sagda träning. Oavsett tränings- och matscheman så bestämmer du bara över någons träning i den mån de låter dig göra det. Om de inte gör det du skrivit ner i deras schema så har du inte bestämt någonting alls. I samma ögonblick som de vägrar att genomföra det du skrivit så bevisar de att de själva bestämmer, och inte du.
Ser vi på oss själva som utövare istället för PT:ar, obetalda eller betalda, så blir det en mer uppfodrande, men positiv tanke. Oavsett vems team du ”ansöker” till, som den oerhört underhållande rådande formuleringen för införsäljning av onlinetjänster kallas, så är det ändå du som bestämmer. Det är du som bestämmer vad du lyfter, äter och gör, ingen annan.
Det enda en onlinecoach bestämmer är om du får vara med i ”teamet”, inte vad du faktiskt gör. Eftersom de flesta som nu tar emot ”ansökningar” tar betalt av dig för sina råd så ska det nog rätt mycket till innan du inte får vara det, om man ska vara ärlig.
Missförstå inte, jag tror att många av dem som gör detta har god kunskap, och om man inte förmår googla själv så kan man ha mycket hjälp av kunskapen. Men deras enda mandat kommer ifrån att de tillåts bestämma. Vilket precis som med femåringen innebär att det egentligen är någon annan som bestämmer. Nämligen du själv.
