De senaste åren har jag försökt använda lediga dagar runt jul och nyår till jakt i så hög grad som möjligt, av flera skäl. Det är kalendermässigt något slags klimax på klövviltsjakten, jag träffar vänner som jag kanske inte ser så mycket av annars, och något egentligt arbete är ändå svårt att få gjort på klämdagar och aftnar. Dessutom tycker jag att det är makalöst trevligt och roligt. I år har jag dessutom i mellandagarna fått vara med på flera nya marker som gäst, och det lägger till ytterligare en dimension till nöjet. På en av dessa marker som är notoriskt rik på dovhjort hamnade en hel flock stillastående framför mig, medan de lyssnade in hunden. Tre stora helskovlar gick längst fram i gruppen, och de kommer med all säkerhet att bli större för varje gång jag berättar. Frustrationen som uppstod när de befinner sig så nära, och är så skjutbara, men står i sly och träd så att jag inte får något rent skott var i det närmaste outhärdlig. Det uppstod ingen ren lucka som jag kunde upptäcka på någon hjort, och när den ihärdige taxen kom tillräckligt nära så gick de vidare, utan att jag kunnat skjuta.
Jag ägnade många stunder dagarna efter åt att rannsaka minnet av läget, om det ändå inte var någon lucka mot någon träffyta som var bra nog. Det spelar naturligtvis ingen roll, eftersom läget i sådana fall fanns bara då, och möjligen i mitt minne.
Om man för ett ögonblick struntar i det förnumstiga talesättet att man aldrig behöver ångra ett skott man inte avlossat, och funderar på det ändå fanns någon lucka där jag borde ha skjutit, så kommer man ändå fram till något som är nödvändigt för att vara rättvis mot sig själv. Oavsett om det fanns någon lucka eller inte, så såg jag den inte då, och kunde därmed inte agera utifrån det. Information eller kunskap som jag i så fall skulle ha fått senare hjälper inte. Det är bara det jag vet där och då jag kan agera efter. Att bedöma situationen efter eventuell information och kunskap som kommer till senare är inte rättvist.
Det här året har innehållit en hel del sådana omständigheter. Vi är många som har fattat märkliga beslut utifrån det vi vetat just då under det här året, till och med vi som inte hamstrade toalettpapper. Fler av de som dog under våren sägs ha kunnat överlevt med det sätt att behandla Covid-19 som vården under sommaren och hösten upptäckt är fungerar bäst. Men de beslut som fattades då gjordes utifrån den information som fanns då. När vi på väg in i ett nytt är rannsakar oss själva och andra, och hur vi agerat under den obegripliga tid vi genomlevt, och fortfarande lever i, så låt oss då vara rättvisa. Både vi, vården och myndigheter har fattat beslut i pressade lägen utifrån det vi visste då. När vi bedömer vad om varit rätt och fel så ska det ske på samma informationsgrund, inte något vi fått veta långt senare.
