Jag älskar citat från TV-serier och filmer, och plågar ofta min omgivning med att mansplaina citatens ursprung och varför de är så fräna. Kanske en av de största källorna för mig i någorlunda modern tid har varit Game of Thrones, där det finns en i det närmaste outsinlig källa.
”He who must say I am the king is no true king”,
”Winter is coming”,
”And now, his watch has ended”,
”Power is were people think it is”
bara för att nämna några. Och så naturligtvis favoriten av Aryas fäktlärare Syrio Forel, First sword of Braavos. ”We say only one thing to the God of death. Not today.”
Om än så dramatiskt som bara en fantasy-serie kan bli så finns här samma sanning som hos det enda framgångsrika sättet att övervinna något, vare sig det är i strid, lathet eller i missbruk. Man kan inte bestämma något för all framtid, eller ens för i morgon. Man kan bara bestämma över nu. Ska man mäta sig mot den tillsynes oöverstigliga utmaningen att klara av allt som kommer emot en för all framtid så knäar man redan vid tanken. Däremot det som kommer idag ska jag klara av.
Det här lär den idrottspsykolog ha lyft fram som hjälpte Tre Kronor på 80-talet. Sovjets hockeylag var bortom oövervinnerligt, och det finns knappt något att jämföra med för er som inte var med då. Det idrottspsykologen frågade laget var om de kunde spela oavgjort mot the Big Red Machine i ett byte? Ja, det måste vi klara, blev svaret. Bra, för man spelar nämligen bara ett byte åt gången, var repliken.
Jag kommer troligen inte att springa till jobbet för all framtid, men förra veckan när det var -10 grader ute så var det faktiskt inte hur länge jag skulle orka hålla på jag tänkte på. Det jag tänkte var: Det är inte idag jag slutar. I ärlighetens namn så var inte minusgraderna särskilt jobbiga när jag väl sprang, men däremot hade de mycket väl kunnat tjäna som ursäkt om jag tillåtit mig att börja tänka på om jag verkligen skulle göra det här för all framtid.
Allt eftersom åren går så har jag samlat på mig mer och mer erfarenhet, kunskap och kontakter på olika områden i livet. Det är ett ganska tydligt drag hos mig att jag inte slutar med sådant jag har arbetat upp på något sätt, och det behöver inte alltid vara positivt. Däremot så kan det ibland väcka lite förundran hos både mig själv och andra när man blickar bakåt och frågar sig hur jag har orkat hålla på så pass länge med något. Sanningen är den att jag kanske inte hade orkat engagera mig i olika saker i 15-20 år om du frågat mig när jag började. Däremot så har jag mer än en gång tänkt: Det ska inte vara den här dagen som gör att jag ger upp. Not today.
