Ni känner till talesättet som oftast tillämpas om sex och pizza. Även när det är dåligt, så är det rätt bra. Det är ju naturligtvis en subjektiv bedömning, även om nästan alla jag känner håller med. Utom de som lever i förnekelse för att de intresserar sig för just pizza eller sex, det finns faktiskt sådana. Det är sällan samma personer som har svårt för båda, så det poängen går i alla fall fram på något sätt.
Det jag tänkte tillämpa det här på är hur vi reagerar mentalt på den träning vi ändå utsätter oss för. För att göra poängen riktigt tydlig så ska jag dela upp träning i kardio och styrka, även om jag och en del andra motionärer också håller på med båda.
Styrkefolk tycker om att driva med folk som provar på nya moment och inte vet riktigt hur det känns att ta i. Just strongman går ju ut på det, att skapa moment som inte begränsas av teknik utan det bara är att ta i maximalt. Därför är det inte ovanligt att folk tror att någonting är fel just när det känns extremt tungt, för de aldrig har tagit i på den nivån förut. Strongmanutövare tycker som sagt om att håna reaktionen, just för att strongman inte handlar om vilket klister man har till stenar, särskilda farmersväskor och hur man går med dem, eller hur man gör om stocken skiljer 5 cm i diameter. Strongman handlar om att ta i.
Nu ska nog inte de flesta strongmanutövare kasta sten i glashus, för om vanligt folk tror att det är farligt när det känns tungt, så tror många strongmanutövare, och även armbrytare för all del, att det är farligt att bli andfådd. En hållning som jag i högsta grad delade när jag för knappt ett år sedan började med någon form av konditionsträning. Inledningsvis så var det en sjukt obehaglig upplevelse, och jag var en hårsmån ifrån att lägga in 112 på snabbval direkt på hemskärmen på mobilen. Bröstet hävde som en bälg, för att citera balladen om den kaxiga myran, och efter varje morgonsväng kollapsade jag hemma på divanen övertygad om det stod och vägde om jag skulle överleva eller inte.
Nuförtiden går det betydligt fortare på de där vändorna, men jag flåsar nu under betydligt längre tid, och har högre puls under längre tid. Jag vill nog påstå att det oftast går tyngre fysiskt nu, eftersom jag försöker vara uppe och känna på gränserna så mycket som möjligt.
Den stora skillnaden är att det inte är mentalt tungt att det går fysiskt tungt nu.
Samma sak dyker upp i de strongmanövningar jag gör. De få gånger jag är uppåt 300 kg i ok så går det betydligt tyngre fysiskt än det gör mentalt. Det blir inte många steg, men mentalt går det lätt, för jag vet att det ska kännas så.
Jag är inte mycket för att sätta upp mål, men det känns bra att träna så pass mycket att det går lätt när det går tungt också.
