Som ett utslag av min oförmåga att vara lite rimlig i sådant jag företar mig har jag sprungit till kontoret igenom hela vintern. När det blir -10 -15 grader kallt så slår det över och blir ett rent masochistiskt nöje, och med något extra lager kläder på sig kan man framhävda i sin dårskap. När nu våren inträdde blev det genast lite mer mainstream att springa igen, och vissa helgmorgnar i solljuset blir lite som midsommarafton är för mer rutinerade alkoholkonsumenter. Det blir lite amatörafton över det hela.
Den här veckan vidtog dock ett rejält skitväder igen och vi är betydligt färre på gångbanor och trottoarer genom Stockholm. De av oss som springer ser ungefär ut som vi brukar, om det regnar eller inte spelar ingen roll, vi har ändå planerat någon form av ombyte och hygienåtgärd innan arbetsdag vidtar. Däremot är jag fascinerad över de åtgärder folk vidtar som tror att de ska ta sig någonstans genom ett regnväder utan att det märks.
Om man tänker att man ska uppenbara sig någonstans fräsch som vid någon slags unboxing så måste man gå direkt från duschen, i kläderna och infinna sig. Allt man gör däremellan kommer att sätta spår. Hur mycket regnrock, paraply galoscher och annat man har på sig så kommer det att märkas att det varit lite bökigt att ta sig dit. Det här gäller naturligtvis inte bara löpning, utan allsköns praktiskt arbete och tillfälliga insatser. Kolla oljan på bilen har varit början på mycket tråkigheter, och att som jägare tro att man ska vara ren efter att man tagit ur ett djur i skogen bara för att man haft latexhandskar på sig är mer än lovligt naivt. Och då har vi ändå inte ens nämnt målning.
Det vi gör kommer alltid att synas på oss, på något sätt. Försöker vi förhindra det så leder det bara till att det vi tar oss för inte blir gjort ordentligt utöver att vi skitar ner oss. En rask promenad genom regnet i kontorskläder kommer inte att leda till att du kommer till jobbet fräsch, bara att du både är svettig och inte har tränat ordentligt.
Flyttar vi det från det rent fysiska till det känslomässigt och mentala så blir det precis lika påtagligt. Finns man där och hjälper till när vänner har det svårt så gör man inte det oberörd.
Lika lite som ett regnväder bara är att skaka av sig och att ingen ska märka att man har varit ute i regnet så kan man skaka av annat man går igenom.
Det betyder inte att du ska låta bli att hjälpa till, eller försöka hjälpa till på något sätt som inte märks på dig. Det betyder bara att du ska veta att du kommer att bli blodig, svettig, skitig och trött, och det kommer att synas på dig. Lösningen är inte att låta bli, utan att ordna tid och plats så att du kan duscha och byta om innan du måste vara presentabel för nästa grej.
