Även om de flesta av oss inte är medvetet egoistiska, så är vi likafullt det när det kommer till hur vi formar våra åsikter. Vi har helt enkelt lättare för att tycka att sådan som är bra för oss verkar rättvist, än sådant som inte är bra för oss.
Min hädangångne vän Nisse Hult tyckte på fullt allvar att den enda gren som var riktig rättvist att ha före en cut i en strongmantävling för att inte urvalet skulle slå fel var ok. Han var djupt övertygad om att det var det rättvisaste testet av allsidig styrka om man var tvungen att välja bara en gren. Han förnekade med emfas att det skulle ha något att göra med att det var en av de få grenar han var absolut Sverigeelit i på sin tid, och mycket sällan förlorade. Nej, det var helt enkelt rättvisast, tyckte han. På avstånd mycket underhållande, när man inte tänker på att vi alla agerar på samma sätt i frågor där vi ha intressen.
Att pandemin var en svår hämsko på det gångna VM:et i armbrytning i Florida är vi alla överens om, och skulle önska att det var annorlunda är självklart. Men därifrån till att de dryga 400 deltagarna från en befolkning på 100 tals miljoner inte ska få hålla ett VM för att inte vi andra kan ta oss dit är en helt annan sak. Det är en ganska barnslig och egocentrisk inställning, väl i klass med Nisses ok. Ingenting blir bättre för mig av att förvägra andra.
Likaledes den tävlingsformen vi för första gången ska försöka oss på inom svensk armbrytning, nämligen ett lagtävlingsformat där fem personer i spridda viktklasser tävlar för sin klubb mot andra klubbar i en serie. Eftersom många klubbar inom svensk armbrytning än så länge är lite mindre så är det inte alla som har tävlande i alla klasser och får svårt att delta. De flesta tycker ändå att serien är en bra idé trots att de kanske själva inte kan delta, vilket hedrar dem.
Tyvärr är det mycket vanligare i världen i stort att vi bara tycker att det vi själva är riktigt bra på egentligen är något att ha. Det är bra för alla att lyfta sig över sin egen enögdhet, och om man har något form av ledar- eller samordningsansvar så är det en absolut nödvändighet. Det går inte att ha ett övergripande ansvar om man har ett särintresse. Ordnar du en tävling måste du klara av att se det från fler synvinklar än din egen. Sitter du i en styrelse så kan du inte bara se det från ditt eget håll, utan måste överväga alla aspekter. Det finns gånger när man är mitt i en egen elitsatsning som kräver att man bara ser det från sin egen synvinkel för att lyckas, och det är helt ok. Problemet uppstår först när du verkligen tror att du är objektiv, fast du bara ser det från din egen vinkel. Tack och lov finns det oftast gott om folk som talar om det. Då gäller det att lyssna och inte bli arg.
