MAXstyrka

Allt inom kraftsport

apr
29

Bara det mätbara räcker inte

Posted by Anders Axklo 0 Comment

Det har gått ett drygt år sedan jag började mitt bänkprogram under Josef Erikssons överinseende. I dag ska jag köra pass 172 och visst har det skett en utveckling. Kanske inte så pass att just sagde Josef lyfter fram mig som någon stor framgångssaga i sitt coachande, givet att han själv under perioden har blivit både världsmästare och satt nytt svenskt rekord i just bänkpress. Mina ökningar är troligen inget han skryter med, alltså.

Skryter gör jag däremot själv, primärt på sociala medier, bekräftelsejunkie som jag är. Däremot så börjar det lätt spöka lite i huvudet när jag själv tittar på ökningarna i reps och vikt och ställer dem i relation till 172 pass, som snittar på ca 1,5 timme försiktigt räknat.

Jag har alltså lagt 258 timmar på att öka ungefär 20 kilo i maxvikt, till en toppvikt som dessutom i sig är föga imponerande för den som håller på. Lite drygt 10 timmar per kilo, alltså. Är det rimligt, frågar sig vän av ordning? Ska en 50-årig morfar lägga så mycket tid på en ökning från dåligt till mindre dåligt? Är mitt liv bättre för att jag bänkar 125 än om jag bänkat 105? 125 alltså vid senaste maxningen, förhoppningsvis lite mer just nu, men jag vågar inte prova om jag inte blir tillsagd av Josef.

Hur acceptabel ökningen än är i procent sett så blir slutledningen onekligen att det inte är rimligt. Inte om jag räknat bara resultatet, och sett träningen och vägen dit som ett nödvändigt ont. Det mätbara resultatet i sig räcker inte. Trots detta är jag mycket nöjd. Inte på grund av någon vanföreställning om hur bra mina resultat är, utan på grund av att det inte bara handlar om resultatet.

De beräknade 258 timmarna på gymmet har inte varit ett lidande och nödvändigt ont, utan något jag faktiskt tyckt om att göra. Man skulle kunna säga att jag kunde ha varit på gymmet och ryckt i några grejer ändå, utan att underkasta mig ett minutiöst program, men det är just det som är grejen. Det hade blivit att jag ryckt i lite grejer och lallat omkring.

Nu har det istället känts roligt, utmanande till en del, och gett mig en självbild av att jag är seriös och tränar på riktigt istället för att lalla omkring.

Om vi reducerar vår träning, eller vad vi nu lägger vår tid på till enbart mätbara resultat så kommer det nästan alltid att kännas futtigt i relation till insatsen. Räknar du utfallet i grönsaksmängd på dina timmar i trädgården så kommer du troligen fram till samma sak, eller vad du kan få för en renoverad hobbybil när du säljer den. Om det bara handlar om resultatet så finns det väldigt lite som känns motiverat att hålla på med, och livet blir bara ett sökanden efter optimal avkastning på tid som troligen leder till att man inte gör något istället.

Vad har jag då fått ut av ett års bänkprogram? Ja, ett för mig acceptabelt resultat, men framför allt 258 roliga timmars utförande, och otaliga fler roliga timmar då jag socialt kunnat berätta om min, och med en referensram ta del av andras träningsberättelser. Resultat, nöje, bekräftelse, tillhörighet och sammanhang. Det är inte fy skam.

Share

Leave a Reply


*


Translate