Det är naturligtvis så att vila är helt nödvändigt för att få resultat. När det gäller faktisk fysisk utveckling så är det ju till och med så att det är under vilan som den faktiska tillväxten sker. Muskler blir inte större av träning, de blir större av att hämta sig ifrån träningen. De tar tvärtom stryk av träningen, vilket alla som tränar någorlunda seriöst vet av väldigt tydlig erfarenhet. Sålunda, den som förordar regelbunden fysisk vila har alltså rätt, och är inte nödvändigtvis lat. Däremot så går det någonstans en gräns när vilan är klar, och det i stället blir ett uppehåll. Givet träningsvärldens överförtjusning i forskning och teoretisk kunskap så är det här naturligtvis känt, och det finns förståsigpåare som kan tala om för oss mer eller mindre exakta tider för att processen ska optimeras. Oftast är optimeringen inte så viktigt, eftersom de flesta av oss har fler faktorer i livet som skulle behöva optimeras innan den det exakta antalet vilotimmar blir viktigt.
Det är dock extremt viktigt att vilan verkligen finns där, annars så kommer vi att rusa vidare mot ett troligen oönskat träningsuppehåll. Kanske på grund av skada, eller kanske det som kallas överträning. När kroppen inte hinner bygga upp, och behöver få längre tid på sig än bara vila. De flesta jag känner som är elit på riktigt har sällan träningsuppehåll i bemärkelsen fullständig avsaknad av träning, däremot kanske de kallar det träningsuppehåll när de bara är på en basbelastning som inte är en satsning mot något särskilt.
Jag har sedan många år hittat en rytm i mitt vanliga arbetsliv där semester i den svenska varianten som folk tror är en mänsklig rättighet inte känns speciellt viktigt. Jag vill nog inte ens koppla ur jobbet i 4-5 sammanhängande veckor som många tycks tycka är helt nödvändigt. Det innebär inte att jag inte till viss del tycker om att vara ledig, det gör jag visst det, men kortare tid och oftare. Vila, men inte uppehåll, alltså. En annan viktig faktor i mitt arbetsliv om jag jämför med träningstillvaron är nog variationen. Precis som Josef har lagt in en massa kompletteringsövningar i min bänkträning för att hindra snedbelastning, skador och dålig styrkeutveckling, så finns i mitt vardagliga liv ganska gott om kompletteringsövningar. Styrelseuppdrag, extrauppdrag på helger runt event, poddande eller för all del krönikeskrivande är inte vila, men det är kompletteringsövningar som förhindrar skador. Arbetsbelastningen blir inte ensidig, och det gör att jag klarar mig med regelbunden vila, och inte blir beroende av årliga långa träningsuppehåll. Eller semestrar, som det också kallas.
Jag tänker visst vara ledig i sommar, men inte så länge att arbetseffekten blir mindre, bara tillräckligt för att den inte ska hamna i en nedåtgående spiral av typen överträning. Jag har också en hel del kompletteringsjobb inplanerat, i form av speakeruppdrag på kvaltävlingarna till Sveriges Starkaste Man som går i sommar och en del andra mikrofonjobb, samtidigt som jag fortsätter med skrivande och poddande. De är kompletteringsövningar, och skulle jag försöka ersätta dem med vila skulle jag inte bli utvilad, bara snedbelastad, och då kanske jag skulle tvingas ta svennesemester, vilket jag verkligen inte vill.
