Mitt vanliga arbete har efter två år tagit fart i sin vanliga årscykel, vilket innebär att det så här års förekommer en hel del konferenser. Det är alltså inte företagsvarianten på medelmåttigt hotell med inhyrd managmentkonsult som avses, utan den frikyrkliga versionen. Tillfälliga campingplatser med 1 000-tals besökare, campare och en för den oinvigde obegripligt stor mängd samlingar. Barnsamlingar, tonårssamlingar, vuxensamlingar, konserter, små seminarier, stora massmöten och en hel del andra aktiviteter. Den tidning jag arbetar på riktar sig primärt till en kristen målgrupp, och således är jag på plats, med dagar från 8 – 22, och då går jag ändå och lägger mig innan saker avrundats.
Något gym finns inte på plats, även om det förekommer en hel del fysiska aktiviteter. Det finns en löpartävling för att samla in pengar till socialt arbete bland barn i Indien och Afrika, men där pratar jag i mikrofon, så något eget springa blir det inte där. Nu befinner jag mig tack och lov ca 15 km från Hallsberg, där Josef Eriksson är revirbock i styrkesammanhang, och han har välkomnat mig till Hallsbergs Atletklubb för att träna i veckan. Ett pass har hunnits med, men min teoretiska beräkning om träningstid klaffar inte.
Det visar sig att det för mig inte räcker med precis tillräckligt med tid för att få in ett pass, det blir för stressat. Precis som morgonlöpningen får nöja sig med 5 km även om jag rent tekniskt skulle hinna en anständigare distans, men mitt huvud kräver ställtid före och efter.
Så också fallet med bänkpassen jag vill försöka få in. Ni som har koll på Josef Erikssons obestridligt framgångsrika träningsprogram vet att det är mycket volym inblandat. Volymen förutsätter dessutom rätt hyfsade setvilor, och det är här det börjar strula till sig. Om jag ska börja jobba 08.30 så räcker det inte i mitt huvud att börja 07.00. En del av problemet att jag har dåligt uppfattning om hur lång tid ett pass tar, men ännu sämre koll på hur hårt passet tar. Enkelt uttryckt så funkar det inte för mig att träna tillräckligt hårt om jag har tidspress på mig. Jag vill veta att jag har tid att sitta en stund om det blir lite för bra, variera setvilan så att jag inte jäktar seten på varandra, eller ta hänsyn till någon annan faktor som påverkar passets längd. Jag har helt enkelt svårt att börja med ett pass om jag misstänker att det bara blir skit av det för att jag inte hinner göra klart. Sen kväll kanske är et alternativ, men det är inte jättemycket energi kvar kroppen vid 23-tiden, och ska jag gå upp så tidigt att jag har tillräckligt med tid för att vara fri från stressen så behöver jag nog vara på gymmet kl. 05. Det går, men det går mycket sämre när man har jobbat till 23 kvällen innan.
Lyckligtvis är den här och par veckor till extrema, och jag kan snart vara tillbaka med vanlig gymtid tillgängligt. Den här veckan så går det som det går, och vi får se vad som hinns med. Jag kommer inte medvetet och aktivt att välja bort någon träning, men den här veckan verkar omständigheterna välja åt mig. Det får bli så för nu,Sova snabbare tror jag inte går.
