Uttrycket Force Majeure är kanske framför allt bekant för den som någon gång sysselsatt sig med att läsa det finstilta i sina försäkringsvillkor. Där menas det oftast sådana omständigheter som ingen kan förutse eller rå på, t.ex naturkatastrofer och liknande. Strejker och dylikt brukar också ibland kunna återfinnas där, överhuvudtaget sådant som inte kan sägas vara någon enskild persons fel, och därför heller inte går att ställa någon till svars för.
I amerikansk lagtext används helt felaktigt termen ”Act of God” vilket borde vara helt orimligt oavsett livsåskådning. Vi som tror på en Gud och räknar med dennes välvilliga ingripande i våra liv tycker att det är absurt med ett begrepp och en gudsbild som förutsätter att det är Han som hittar på naturkatastrofer och elände, och för den som inte tror alls torde det kännas lika orimligt att skylla på någon man inte tror existerar.
Hur irriterande det än är att få verklighet och omständigheter omkullkastade av sådant man inte kan påverka, så finns det tillfällen när det känns skönt. De tillfällena tenderar att uppenbara sig lättare i situationer när man är pressad, och lättnaden beror oftast på att omständigheterna har fattat beslut åt en som man själv inte ville. Man slapp bestämma, helt enkelt. Det kan vara att man blir inringd till jobbet och därmed inte kan åka på den där tävlingen man inte bestämt sig för om man var tillräckligt beredd på. Det kan vara som skrivande stund att vädret är så varmt att hela Nordeuropa accepterar det som Force Majeure och att inget kan göras alls. Det är i sig intressant, eftersom högeffektiva nordeuropéer i alla tider har gjort sig lustiga över det lägre tempot i varmare länder. När samma värme som afrikaner, asiater och andra lärt sig leva med på ett högst rimligt sätt slår till i Storbritannien och Skandinavien så börjar det ylas om överdödlighet och generell arbetsoförmåga.
Det kan till och med vara skador som man upplever som en befriare från pressen att prestera. Det är så vanligt att jag mer än en gång ha misstänkt hypokondriepidemier inför strongmantävlingar. Kan man inte tävla så kan man inte vara med, och då slipper man få stryk, utan at det är ens eget fel.
Oavsett vilken omständighet det är som upplevs som en befriare från press, så är det här en rätt duktig varningssignal. Om omständigheter du inte råder över upplevs befria dig från något du har påstått att du ville göra, så ska du nog fundera på om du verkligen ville göra det?
Om det är skönt att slippa så är det nog att revidera vad du ägnar dig åt. Nu menar jag inte arbete, skola och liknande nödvändigheter. Att skolan stängde på grund av oväder var den högsta drömmen man kunde uppnå som barn, men den var ju inget man valt själv.
Du kanske ska bedriva dina fritidsintressen som arbetslivet bedrivs i varmare klimat, i det hållbara tempo som är möjligt i dina omständigheter, i stället för att låtsas vara tysk eller svensk, och hoppas att det blir så varmt att folk fattar att du ger dig?
