Innan jag börjar mitt resonemang om principer kan det vara bra att definiera vad det egentligen är för något. Jag utgår i min tanke från att det är en regel vi sätter upp för oss själva som vi väljer att följa utan att det vid varje enskilt tillfälle finns ett specifikt sakskäl att göra det. Exempelvis som princip kör jag inte över hastighetsgränsen, även om jag på en vacker sommardag på torrt underlag och med god sikt skulle göra bedömningen att det just då vore ok. Den tillfälliga bedömningen är helt enkelt oviktig eftersom principbeslut finns.
Det har funnits gånger när jag har blivit anklagad för att vara alltför kategorisk och principfast. Eller, ja, det är nog relativt återkommande, och jag får motvilligt erkänna att det kanske inte är helt taget ur luften. Det finns gånger när jag kanske hade varit en mer sympatisk medmänniska om jag varit lite mer pragmatisk.
I andra vågskålen vill jag lägga att just den egenskapen beror på att jag vill uppfattas som rättvis och konsekvent, inte minst i mitt arbete och mina förtroendeuppdrag. Det jag har sagt gäller för en person gäller också för andra. Att säga en sak grundad på principer till en person och sedan ändra det när någon annan frågar är knappast förtroendeingivande. Det sker säkert det också av och till, men det är i alla fall något jag strävar bort ifrån. Jag vill vara rättvis, och då är principer till god hjälp.
Däremot så tror jag att man lätt binder ris åt egen rygg när man lika hårdnackat är principfast i sådant där det bara påverkar en själv. När andra människor blir påverkade så kan man offra smidigheten för rättvisans skull, men när det bara är en själv så kan det bli ett onödigt ok. Kost och träning är utmärkta exempel på just sådana saker, och sommaren aktualiserar det väldigt tydligt. Har man träning lite mer som intresse och livsstil än som ett nödvändigt ont så har man säkert format sina egna principer runt det hela. De kan naturligtvis variera från person till person, men generellt sätt är de bra. Det kan vara att alltid träna seriöst när man gör det, inte dricka alkohol i veckorna, göra någon form av träning varje dag, inte äta som tidsfördriv utan bara när man är hungrig. Alla mycket bra, och man slipper fundera på varje enskilt tillfälle.
Men så är det sommar, och den princip som bara angår mitt eget liv och leverne kanske snarare förstör än berikar. Om man nu ska grilla på onsdagen, måste man följa alkoholprincipen då? Om man har ätit, men en kompis bjuder på socialfika? Om sovmorgonen förlängdes, och den vanliga träningstiden försvann, kan man skippa träningen idag, eller måste man för principens skull tränga undan något annat?
Jag tror att det sundaste är både ha kvar sina principer, och tillåta sig att bryta mot dem. De faller inte för det, de finns av en anledning, men det är inte de som bestämmer, det är du själv. Det finns ett gammalt ordstäv som säger att den som bara är rättvis är hård. Jag vill tillägga: även om det är mot sig själv.
