Jag har ägnat mer eller mindre hela mitt yrkesverksamma liv åt någon typ av försäljning, och förundras ständigt över hur dåliga många är på det och ändå försöker leva på det. Obegriplighetens absoluta kulmen är uppsökande telefonförsäljning, som möjligen aldrig har varit särskild populär bland mottagarna, men som i den beteendeutveckling vårt samhälle har genomgått har gått från ovälkommet till avskytt. Primärt det som benämns kalla samtal är fullständigt bortom begriplighet. Vi lever i en tid när det inte ens är koscher att ringa till sina vänner utan att först ha messat eller på annat sätt fått acceptans för ett röstsamtal. Att då tro att det skulle fungera att ringa till någon man inte känner, som inte har uttryckt något behov, vid en tidpunkt de inte har sagt att de är tillgängliga, för att sälja något man inte vet om de är intresserad av är mer än lovligt korkat.
Visst finns det undantag, som min bekant som bad telefonsäljaren att vänta medan han satte på kaffe, för att han hade en massa frågor han ville ställa och det skulle nog ta lite tid varför kaffe behövdes. Som sagt, ett undantag, han är inte riktigt som andra barn. För de flesta är det tvärtom en sport att på så fyndiga sätt som möjligt avspisa alla uppringningar. Jag håller inget emot enskilda säljare, de försöker bara skaffa en inkomst, det är de som satsar på telefonförsäljning som system jag vänder mig emot. Att sälja till 1-2% av kontakterna till priset av att ha retat upp de andra 98% av en potentiell målgrupp är ingen hållbar lösning.
Min tolkning av att det verkligen ser ut så är att egocentrism och extrem individualism så till vida pass har tagit över i vårt samhälle att vi ens vägrar ha samtal på andras initiativ, i alla fall om det är med människor vi inte känner. Vi vill bestämma själva, och vi vill bestämma när vi vill bestämma, och det är inte just när en telefonsäljare ställer frågan.
Kruxet som säljare idag är att få kunden att köpa utan att de uppfattar att man säljer till dem. Då måste de få välja när de vill, och av vem de vill.
Överfört på träningsvärlden så finns samma mekanismer för när folk börjar att lyssna på träningsråd. Det är inte när personen bredvid oombett börjar prata med en, och det är inte när random person på gymmet gör bedömningen att du har behov av hjälp heller. Det är när du själv upptäcker behovet och just då har någon att vända dig till som kontakten kommer att tas. På ditt initiativ.
Visst ges det mycket råd på våra gym idag, med ungefär samma resultat som telefonförsäljning. Vi är nämligen inte intresserade av förändring på andras initiativ. Vill du däremot verkligen hjälpa någon, så räcker det att träna bredvid dem, och inte ha lurar på sig. Vi är nämligen extremt förändrings- och köpbenägna när vi tror att det är vi själva som har initiativet. När vi får köpa, istället för att säljas till.
