Eftersom jag precis som de senaste åren tillbringar den här septemberveckan på en helt fantastisk och mycket norrländsk älgjaktsvecka så sätts mina träningssvanor på prov. Dels så är jag borta från mina vanliga rutiner, dels finns det väldigt mycket annat trevligt att ägna sig åt som inte figurerar i vardagen annars. Mitt vanemässiga springande äger oftast rum som transport till jobbet när jag är hemma, och därmed tidigt på morgonen. Den här veckan börjar jakten klockan sex på morgnarna, vilket innebär att någon morgonlöpning inte blir aktuellt. Själva löpningen skulle möjligen gå att forcera in, men det är också en del som ska göras i ordning och tas med ut, och skulle jag hinna det och matsäck, kläder, radio och vapenvård så skulle jag få gå upp en kvart innan jag går och lägger mig. Inte heller kan beslut om eftermiddagsträning fattas i förtid, eftersom det är omöjligt att säga vilken tid jakten är klar för dagen. Den här veckan har dessutom älgar stannat framför min Sako Black Wolf två gånger, vilket medför både omhändertagande, utsläpande, urtagning och flåning innan något annat kommer på tal.
Nu är jaktlaget jag är gäst hos inga lallare, så all tänkbar utrustning till älghämtning och omhändertagande finns, allt från rep, stroppar, fyrhjulsdrivna bilar och släpvagnar, till fyrhjulingar med kanaadapulka (jo, det uttalas så här), fullskaligt slakteri, och en ytterst sinnrik motoriserad älgdragare. Allt detta till trots så är man inte klar förrän man är klar, och beslut om tränande kan inte fattas förrän då. Har man dessutom varit lyckosam skytt så vidtager också ett visst mått av firande. Inte heller på det området är mina värdar några lallare.
Den här typen av mycket välkomna avbrott i vardagen gör alltså att man inte bara kan följa tidigare beslut, och träna på en inrättad rutin. Varje träningspass måste det alltså fattas särskilt beslut om, när en lucka uppstår. Jag har den här veckan lyckats ett par gånger med löpningen utmed Ramselesjön, och ett par gånger med bänkpresspass på Rafna gym, och har kanske förutsättningar att lyckas någon mer dag. Jag är relativt nöjd med det än så länge, för poängen är att det är mycket svårare när man i stället för att följa en rutin måste fatta aktiva beslut. Rutiner har man nämligen i stället för beslut, de är helt enkelt ett upprepat verkställande av ett tidigare fattat beslut.
Det är på gott och ont. Om det behövs förändring och nya beslut så är rutiner i vägen, men om det som behövs är kontinuitet och uthållighet så är rutiner bra, och så är det nästan alltid med träning. Det är inte nya fiffiga beslut som behöver tas, det är tidigare fattade beslut som behöver följas. Då är rutiner oöverträffade, löpning till jobbet, vägen till gymmet efter jobbet och så vidare. Dessa har jag inte att tillgå den här veckan, och visst blir träningen då lite lidande, om det är optimering man söker. Tack och lov så är det inte det viktigaste för mig, inte på hemmaplan, och definitivt inte här.
Det finns betydligt viktigare saker. Älgjakt och vänner, till exempel.
