Jag kan väl knappast förneka min stundtals spydiga hållning till Crossfit, den torde vara relativt väl dokumenterad, inte minst i den här spalten. Faran att jag skulle prova på det hela skulle därmed kunna tyckas obefintlig, av flera orsaker. Dels tycker jag inte om att hålla på med saker som jag känner att jag är dålig på, dels blir det lite genant givet min väldokumenterade skepsis. Jag hade heller knappast strosat in på valfri box för att prova. Ja, de heter så, Crossfitgymmen, oklart varför de tycker att låda är ett bra namn på ett gym. Nu gjorde jag ju inte heller det, men situationen uppstod ändå. Jag är nämligen i Göteborg, huvudsakligen för att vara speaker på världsmästerskapen i Timbersports, men eftersom jag ändå skulle resa var det relevant att göra något nyttigt i anslutning till mitt riktiga jobb.
Jag jobbar på den kristna dagstidningen Dagen, och i Göteborg ligger pingstkyrkan Smyrna, som håller på med ett alldeles fantastiskt projekt i Göteborgs frihamn, som ska stå färdigt nästa år: ett byggprojekt som på många sätt kommer att bli en av Göteborgs stora nya mötesplatser. Dessutom så råkar en god vän arbeta där som en av pastorerna, så det föreföll särskilt lämpligt att boka in tid att se projektet, och träna och äta lunch med kompisen. Jag vet inte vad ni har för bild av pingstpastorer, men troligen är den inte lika välgrundad som min. Jag känner nämligen väldigt många sådana, men just den här killen passar inte alls in i mallen. För några år sedan var han nämligen med mig och tränade på Sweden Barbell Club, och endast hans ödmjukhet stod emellan mig och total förnedring. Jo, jag är givetvis van vid att många av mina vänner är starkare än mig, men jag är definitivt inte van vid att pingstpastorer är det.
eNär nu någon åkte cirklar runt mig redan på mitt hemmagym så följer man helt enkelt med dit han vill träna när man är och hälsar på. Således Crossfit och någon slags prova-på-WOD. De säger så, crossfittarna, det betyder träningspass. Workout Of the Day utläses det. Eftersom jag med mild hand och rekommendation styrdes mot försiktiga vikter och makligt tempo så klarade jag av det hela utan större besvär, och konstaterar det jag faktiskt redan erkänt tidigare, nämligen att det faktiskt är rätt bra träning. Jag brukar säga att man ska prova på allt ett par gånger, eftersom en gång så lätt kan vara påverkat av något annat. Det kommer jag nog att göra också, för jag är nu nyfiken på om jag verkligen tyckte att träningsformen var relevant, eller om det bara var omständigheterna som gjorde att jag hade trevligt.
Kommer jag att tycka det även om jag tar mig förbi prova-på-belastning och utan samma trevliga sällskap? Det är inte lätt att veta, och därför kommer det nog att provas vid något tillfälle igen. Det kan nämligen vara Öhrvall jag trivs med snarare än Crossfit, jag misstänker att han har den effekten på folk i allmänhet. Men det vet jag ju redan, det är Crossfiten som kräver ytterligare efterforskning.
