Eftersom jag tillbringar jul och mellandagar på landet uppstår en del tid utöver den som åtgår till vardagliga rutiner, trots att det också finns en hel del extrabestyr. Träningen hinns med tack vare det exceptionellt välutrustade gymmet på Västerviks atletklubb, jag har klämt in en hel del jakt, och en del matlagning som traditionen bjuder och som jag behärskar. Kalkonen på juldagen brukar bli rätt bra och köttbullarna på viltkött liksom Janssons frestelsen har jag också kläm på. Men det finns också tid till att utforska sådant som jag inte har koll på.
Mitt i julstöket bestämde jag mig för att det måste ju gå att göra egen leverpastej, givet att jag hade älgkalvslever i frysen. Det är inte raketforskning, men jag har inte provat förut. Den blev sådär, helt ätlig, men det finns enklare sätt att tillskansa sig god leverpastej än att experimentera själv på uppesittarkvällen. Inte heller älgtungan jag kokade var mer än medelmåttig som kallskuret på julbordet, men det dög som ett första försök. I skrivandes stund har jag konverterat min grill till rök, och har gett mig på att röka älghjärtat jag också hade i frysen. Ja, det har varit ett bra älgjaktsår. Nu kan jag väldigt lite om rökning, undantaget cigarrer, men jag misstänker att det finns bättre och enklare sätt än det jag håller på med. En grill och fruktträdsrester är nog inte optimalt. Men det var just det. Om jag alltid skulle välja det enklaste och mest optimala så skulle livet bli ganska tråkigt, och jag skulle knappast lära mig något nytt. Alltså sitter jag här, röker madurocigarr, dricker glögg och håller koll på de pyrande fruktträdskvistarna i hopp om att älghjärtat så småningom ska gå att äta.
Det slår mig att jag kanske borde ha lite mer av den attityden på gymmet också. Visst, det är mycket välkända övningar som troligen är bäst ur ren optimeringsynpunkt, men ibland vill man se om man kan lära sig något nytt. Det syns ganska mycket märkliga övningar nuförtiden, och varför inte? Snabbast och enklast för att bli vältränad är troligen de stora basövningarna, men det kanske inte är snabbast och enklast som är hela poängen? Det kanske faktiskt handlar om att ha roligt, komma på något nytt, eller förstå något om hur träningen fungerar genom att prova något annat. Det kanske inte alls funkar, men då lär man sig ju i alla fall det. Kanske kommer man på någon liten anpassning som gör att det fungerar bättre?
Troligen är det så med röken, då jag nyss har tänt en stödeld bredvid för att tillföra glöd när pyrandet avtar. Det har jag lärt mig ikväll. Det hade blivit enklare och billigare att bara åka till Hallen, som vi säger i Stockholm, och inhandla valfri rökt viltdetalj, men då hade jag missat tillfredsställelsen av att göra något själv och förstå lite mer om hur det hela egentligen funkar. Jag hade heller inte fått sitta och skriva krönika i månskenet med en cigarr i mungipan insvept i röken från grillen och elden. Det hade gått att göra enklare, men knappast trevligare.
