Reportage – Sveriges Starkaste Man 2022 : MAXstyrka

jan
18

Reportage – Sveriges Starkaste Man 2022

Posted by MAXstyrka 0 Comment

Finalen av Sveriges Starkaste Man 2021 var den första SSM-finalen under arrangören Kraftkamps regi. Det var också den första finalen på över ett decennium som jag inte kunde se på plats (då frugan var höggravid och jag inte ville äventyra mitt liv om jag hade prioriterat annat framför att stötta henne under förlossningen). Jag följde förvisso finalen via livestreamen, men det är ändå alltid en helt annan sak att uppleva en strongmantävling på plats än framför en skärm. Kanske var det därför man var lite extra taggad inför årets final. En annan anledning kan ha varit att finalen på förhand såg ut att bli jämnare än någonsin där i princip halva startfältet såg ut att ha potential att kunna vinna titeln.

Osedvanligt tidigt på morgonen satt jag och min parhäst Trywall i hans lilla Polo (med reservation för eventuellt faktafel) och följde små idylliska landsvägar mot Växjö konserthus där årets final skulle gå av stapeln. Valet av tävlingsplats innebar att tävlingen hölls på en lagom stor scen framför en brant läktare och utanför salen hade ett gäng olika utställare och sponsorer satt upp små montrar där de anordnade tävlingar och sålde träningsrelaterade produkter. Bland utställarna (i Tyngres monter) stod fjolårsvinnaren Marcus ”Buktryck” Yngvesson som på grund av sjukdom hade tvingats avböja sin medverkan i årets final. Trots vetskapen att han snart skulle förlora sin titel var han sitt vanliga sprudliga och trevliga jag som glatt ställde upp på bilder och pratade med fans. Bland montrarna fanns också en stor skärm där man kunde följa tävlingen i realtid via en livestream. Där hittade vi arrangören Kim Emilsson (en av grundarna till Kraftkamp) som sa att han ville hålla sig borta från tävlingsplatsen då risken fanns att han skulle börja lägga sig i.

Årets startfält var som sagt späckad med atleter som på papperet hade chans att nå en pallplats. Johnny Hansson var tillbaka efter att ha dragit av sin biceps under fjolårets final och stod för favoritskapet på förhand, pressmonstret Joachim Kvick var på plats igen efter att ha skadat sig under samma tävling och Andreas Ståhlberg gjorde comeback efter en avsliten hälsena. När vi ändå är inne på temat comeback så får vi inte glömma Stefan ”Stisse” Bergqvist som efter sex år var tillbaka i finalen där han hör hemma, hans trettonde final för övrigt. Fredrik Johansson var också med och den här gången såg han ut att vara både hel, frisk och i riktigt bra form. Bronsmedaljören från de två senaste åren, Fredrik Svensson, var självklart också med för att kanske främst visa de andra hur man drar marklyft. Hela fyra debutanter hade också lyckats kvala in i år: Harley Andersson, Anton Wasser, David Ebbeke och Jacob Larsson. Flera starka namn såsom titelinnehavaren Buktryck, fjolårets silvermedaljör Johan Espenkrona (som hade slitit av sin biceps i en tävling i Norge) och Martin Forsmark var på plats för att heja på deltagarna från läktarplats.

Stockpress

Den första grenen dubblerade som ett SM i stockpress och utöver finalisterna hade två atleter lyckats kvala in genom ett onlinekval. Dessa två var David Cederqvist och Hawar Abas och de fick alltså enbart tävla i stockpressen. Ingångsvikten låg på 150 kg, en vikt som var lite för tung för både Stefan Bergqvist och Jacob Larsson den här dagen. Joachim Kvick fick först inte nersignal innan han släppte ner trästocken under sitt första lyft på 150 kg och fick därför göra om lyftet. Nu kan 150 kg knappt klassas som uppvärmning för Kvick, men nog vandrade tankarna till förra årets final och vad som då inträffade. Övriga atleter klarade både 150 kg och 160 kg. Fredrik Johansson, som har stockpressen som nemesis, gjorde först ett försök på 160 kg utan att lyckas pressa upp det. Nästa försök gick betydligt bättre och han fick därmed med sig 160 kg. Efter det tog det stopp för Johansson och Wasser. Sex atleter mäktade med 170 kg och efter det var det tre atleter som lyckades pressa mer än så. Andreas Ståhlberg gick taktiskt in på 175 kg och klarade vikten, vilket var ett tävlingspers för honom. Johnny Hansson klarade samma vikt medan Joachim Kvick och Harley Andersson stod över. På 180 kg missade Harley, medan Hansson och Kvick klarade. Kvick var sedan den ende att försöka på 190 kg, en vikt han bemästrade utan att förta sig allt för mycket. Kvick tog därmed tävlingens första grenseger, samt guldet i SM i stockpress.

Frame Carry

Den andra finalgrenen bestod av en frame carry på 370 kg i 30 meter. Det här är en gren som passar flera i det här startfältet som handen i handsken, bland andra Fredrik Johansson. När Fredrik gick ut var nog många övertygade om att han skulle få en riktigt bra tid, men han lyckades ”bara” gå strax över 23 meter. Väldigt oväntat, men en efter en misslyckades med att gå hela sträckan. Andreas Ståhlberg lyckades gå 27,5 meter, men under ett nedsläpp kunde man se hur han sneglade på sitt ena bicepsfäste. Trots uppenbara känningar i bicepsfästet gick han längst av alla och tog därmed grensegern. Johnny Hansson, som brukar vara väldigt bra i den här typen av övningar, besvärades av en avsliten valk som gjorde det svårt att hålla i framen, så 9,8 meter blev det för Johnny vilket innebar en femteplats i grenen. Debutanterna Ebbeke och Andersson blev trea respektive fyra.

Marklyft

Den tredje grenen för dagen var marklyft för reps under 60 sekunder. Vikten var respektabla 350 kg och dräkt, remmar, magnesium, lyftarskor, bälte och hjälm var tillåtet. Det här är en gren där Fredrik Svensson alltid innehar favoritskapet på förhand. Han hade, likt sporten kräver, bulkat upp sig inför tävlingen så att han var så stor och stark som möjligt. En stor kroppshydda och en tajt marklyftsdräkt är dock inte alltid en match made in heaven, i synnerhet inte om man ska hålla på att dra i en hel minut. Efter sex repetitioner tog syret slut för Svensson och han tvingades avbryta lyftandet för att undvika att svimma på scenen. David Ebbeke sa att han hade tränat för att göra en repetition då 350 kg var en vikt han tidigare aldrig hade kunnat lyfta. Den här dagen lyckades han persa – tre gånger i rad. Tre reps räckte dessutom till en delad femteplats i grenen. Andreas Ståhlberg och Fredrik Johansson gick ut sist mot varandra. Ståhlberg lyckades matcha Svenssons resultat och delade andraplatsen medan Johansson gjorde ytterligare en repetition och vann grenen på sju reps. ”Där satt den” sa han medan han hämtade andan.

Car Walk

Efter ett par grenar som hade marinerat ryggmusklerna ordentligt var det dags för fibrerna att återigen bekänna färg. Tävlingens fjärde gren var en car walk. En Volkswagen Polo vägandes 450 kg skulle promeneras med i sann The Flintstones-anda, Det här var samma bil som har figurerat både i tidigare SSM-sammanhang och i Giants Live när det hölls i Norrköping för några år sedan. En del av atleterna hade därför testat på grenen innan medan grenen var en ny bekantskap för andra. Supertalangen Anton Wasser var yngst i startfältet blott 22 år gammal och Stefan ”Stisse” Bergqvist var äldst och klockade in på 47 år. Både Anton och Stisse pinnade på bra, men många nedsättningar innebar att ingen av dem hann gå hela vägen. De andra atleterna lyckades gå hela sträckan under tidsgränsen. Etta i grenen blev Johnny Hansson, tvåa blev Fredrik Johansson och trea blev Harley Andersson.

Hantelmedley

Den näst sista grenen var ännu en pressgren men nu bestående av ett hantelmedley. Fem otympliga hantlar vägandes från 70 kg till 110 kg (med tiokiloshöjningar) skulle pressas över huvudet med en hand. Den tyngsta hanteln skulle visa sig bli övermäktig att låsa ut den här dagen, även om pressmonstret Joachim Kvick gjorde ett bra försök. Kvick var dock snabbast av alla med att baxa upp fyra hantlar (under halvminuten tog det) och han kunde casha in sin andra grenseger för dagen och tio viktiga poäng. Andreas Ståhlberg ledde tävlingen inför grenen men hade vid det här laget bandagerat sin vänsterarm på grund av bicepsskadan, så han hade uppenbara problem att lyfta upp vikten till axeln. 90-kiloshanteln åkte dock upp för Ståhlberg, men med sin sjundeplats här tappade han en del poäng i sammandraget och både Johnny Hansson (som kom tvåa) och Fredrik Johansson (som kom trea) smet förbi Ståhlberg i totalen inför den avslutande grenen.

Drängastenar

Den sista grenen bestod inte av klassikern atlasstenar utan av en variant av drängastenar, alltså en form av natursten. Då Kraftkamp är en sällsynt ambitiös arrangör ville man ha så många pargrenar som möjligt där atleterna fick gå ut mot varandra två och två. För att den här grenen skulle kunna genomföras på det sättet hade Kraftkamp valt att gjuta stenarna för att de skulle bli exakt likadana. Tre stenar vägandes 140 kg, 150 kg och 175 kg skulle lastas upp på en plattform och de två lättaste stenarna skulle också bäras en sträcka till plattformen. Det var här finalen skulle avgöras. Andreas Ståhlberg låg tre poäng bakom Fredrik Johansson och två och en halv poäng bakom Johnny Hansson inför stenarna. Det innebar att det inte skulle räcka med att vinna grenen för att Ståhlberg skulle ro hem titeln, utan ett par atleter skulle också behöva placera sig framför toppduon för att guldet skulle kunna bärgas för Ståhlberg. Ståhlbergs vänsterarm var tejpad när han greppade tag om den första stenen. Armen höll och stenen placerades på plattformen. Även den andra stenen åkte upp och när han även som första man lyckades lyfta upp jättestenen på 175 kg visste han att han hade gjort tillräckligt för att i alla fall få minst åtta poäng i grenen. Han hade gjort det han kunde och nu låg ödet i toppduons händer.

Det skiljde alltså en halv poäng mellan Fredrik Johansson och Johnny Hansson, så den av dem som lyckades lägga upp den tredje stenen snabbast, alternativt var snabbare än alla andra på att lägga upp den andra stenen, skulle vinna tävlingen. Fredrik Johansson hade aldrig varit såhär nära att ta titeln och var, efter alla motgångar, redo att kliva högst upp på pallen. Johnny Hansson ville å sin sida gärna ta tillbaks titeln efter förra årets skada. Båda var taggade och gick ut hårt. Efter att Fredrik hade lättat sin första sten från marken släppte han stenen och tog sig för högerarmen; bicepsfästet hade släppt. Publiken tystnade och det gick ett sus genom konserthuset. Ord som tråkigt, snöpligt, bittert och orättvist hördes bakom mig. Fredrik Johansson, som alltså ledde tävlingen efter fem grenar, nollade därmed i grenen och såg där och då hur inte bara guldet gled iväg utan också både silvret och bronset då Kvick gick om honom i totalen. Inte heller det här året gick det Fredriks väg och vi var många som kände för honom.

Nu hade Johnny ett gyllene läge att kamma hem guldet. Han lyfte upp sin första sten och började gå mot plattformen, men halvvägs fram sneglade han på sin vänsterarm och när han hade lastat upp stenen konstaterade han med ett vrål att även hans bicepsfäste var av. Med vetskapen om att han ändå hade en teoretisk chans att plocka tillräckligt många poäng för att hålla Ståhlberg bakom sig gjorde han ett försök att lyfta den andra stenen, men det var lönlöst. Stenen låg fast och titeln tillföll därmed Andreas Ståhlberg. Eftersom Hansson inte nollade i grenen fick han med sig fyra poäng vilket räckte till silver i Sveriges Starkaste Man 2022.

Andreas Ståhlberg gjorde en jämn och stabil tävling och med två grensegrar och få bottennapp tog han sin första SSM-titel, trots ett näst intill avslitet bicepsfäste. Han blev därmed den åttonde titelinnehavaren sedan starten 1995. En mycket imponerande insats tävlingen igenom. Ståhlberg tvingades efter finalen, i likhet med både Hansson och Johansson, operera fast bicepssenan igen. Nu finns det en liten chans att han får tävla i WSM 2023 (han deltog i WSM 2019) som går av stapeln i april och vi håller tummarna för att han får en inbjudan och är i slag för att visa världen vad Sveriges starkaste man går för.

Johnny Hansson gjorde också en väldigt bra tävling och visade att han efter fjolårets skada var tillbaka i gammal god form. När Johnny har den formen är han väldigt svår att slå och det visade han den här dagen. Kommer han tillbaka nästa år för att försöka återta titeln?

Joachim Kvick visade inte bara att han är Sveriges bästa absolut pressare med två grensegrar i båda pressgrenarna utan att han också är en strongmanatlet av väldigt hög klass. Om han täpper till sina svagheter blir han en guldkandidat att räkna med.

Fredrik Johansson har i SSM-kval och i andra tävlingar visat att han verkligen är en av de absolut bästa strongmanatleterna vi har i det här landet och om finalen hade bestått av fem grenar hade han blivit krönt till Sveriges starkaste man. Om är dock ett ord som egentligen inte spelar någon som helst roll i strongman och det vi kan konstatera är att Fredrik i alla fall visade att han är otroligt bra när han är hel. Nu hoppas vi att han lyckas hålla sig hel och frisk under nästa års final.

David Ebbeke är blott 25 år gammal och har framtiden för sig i sporten. Att han redan nu är såhär bra och kan hålla jämna steg med de bästa i Sverige är väldigt imponerande. Han kommer bli väldigt farlig när han också får lite rutin.

Fredrik Svensson var kanske inte formtoppad den här gången, men trots det blir han sexa i Sveriges Starkaste Man 2022. Svensson får också en extra guldstjärna för sin majestätiska valrossmustasch som saknar motstycke i Sverige.

Harley Andersson är ett namn som jag tror vi kommer se betydligt mer av framöver. Han är ung, stor som ett hus och bevisligen stark som en oxe. Är det en ny Johnny Hansson vi ser här?

Jacob Larsson verkar inte gilla att pressa speciellt mycket, men bortsett från pressgrenarna gör han en bra och stabil insats i finalen. Han har väldigt höga toppar och det kommer bli kul att se vad han kan göra framgent.

Anton Wasser var med sina 22 år fyllda här för att se och lära och den erfarenheten tror jag var väldigt nyttig att få för honom. Han är redan nu väldigt bra i flera grenar och jag tror att han om några år kommer kunna plocka många placeringar i Sveriges Starkaste Man.

Allas vår favorit Stefan ”Stisse” Bergqvist lyckades äntligen ta sig till en SSM-final igen och gissa om det var underbart att se honom kriga där för trettonde gången i ordningen! Han hävdar själv att det här var hans sista SSM-final, men jag och många med mig hoppas att han kör i alla fall en sisådär sju- åtta år till, minst. Jag menar, skärp dig, Stisse! Du har ju inte ens hunnit fylla 50 år!

För att sammanfatta Sveriges Starkaste Man 2022 så var det en rolig, oviss och spännande tävling. Kraftkamp befäster sin position som Sveriges kanske mest ambitiösa arrangör och att fyra av tävlingens sex grenar var pargrenar är ett bevis på det. Visst är det tråkigt med skador, men det är tyvärr en del av sporten. Anders Axklo var som vanligt fenomenal som speaker, Andreas Guiance och Linnea Enstedt lyfte den fantastiska livesändningen oerhört mycket och roddarna var snabba och effektiva. Hatten av till alla som gjorde SSM-finalen till en sådan succé!