Även om jag har stor glädje av cigarrer själv, så är det inte nödvändigtvis något jag propagerar för att folk ska ägna sig åt. Det är visserligen inte lika illa som cigaretter, men därifrån till att påstå att det vore nyttigt är ett långt steg. Således, om folk röker cigarr har jag inga åsikter om, däremot brukar jag ha det om hur folk röker cigarr. Ett inte ovanligt fenomen är så kallade grevefimpar, alltså att man tar några bloss för att se frän ut, och sedan fimpar i närmaste snödriva. Jag säger snödriva, eftersom det är vanligast på nyårsnatten, men visst förekommer det annars också. Det är ett oskick, dels för att man slösar bort ett ganska påtagligt monetärt värde, dels för att man fortfarande inte har någon aning om vad det är att röka cigarr. Ett bloss säger ingenting. Själva cigarren i sig utvecklas genom hela rökstunden, och smakar olika i olika skeden. Utan upplevelsen av att sätta sig ner, koppla av och ägna sig åt stunden så har man helt enkelt inte rökt cigarr.
Det slog mig häromdagen att jag ibland har gjort mig skyldig till att uppmuntra samma beteende på gymmet. Det händer ganska ofta att jag tar med vanliga svenssons till Sweden Barbell Club för att de ska ”hänga med mig och träna”. Sweden Barbell är ett så speciellt gym att det blir roligt att ta med folk och visa det och den speciella utrustning som finns utöver alla fria vikter, och kanske se en del av de starkaste i Sverige mitt i något träningspass. Det är väldigt annorlunda mot ett vanligt motionscenter där man inte får ha magnesium, precis som en cigarr är väldigt annorlunda mot cigaretter. Det blir dock ofta träningsmässiga grevefimpar. Vi provar lite sten, stock, farmers walk och något mer lyft innan ett konstaterande av att det här var ju kul, nu måste jag snart dra mig. Det är inte träning. Det är roligt, och självfallet gör det ingen skada, men man har inte upplevt att träna seriöst, lika lite som ett bloss är att röka cigarr. Upplevelsen att träna innefattar att nöta ner kroppens energinivåer till skoskaften, att ta i så att det svartnar för ögonen, att fortsätta att lyfta tills musklerna helt enkelt vägrar mer. Att uppleva att man bara blir sittande på bänken i omklädningsrummet för att det är helt tomt inombords, och huvudet inte ens vill fatta beslutet att börja byta om. Så kan inte varje träningspass vara, men om någon vill prova på vad det innebär att träna styrka, och då allra helst strongmanrelaterat, ja då är det dit man ska.
Jag kommer nog att fortsätta att ta med folk till Sweden Barbell, det är en upplevelse i sig som jag gärna delar med mig av. Men jag ska bli lite bättre på nivån, och byta ut provlyft i varje grej mot 8-10 set av i alla fall något tungt. Jag vill verkligen att de jag tar med ska få uppleva den tillfredställande tomheten vid passets slut när man funderar på hur i hela världen man ska ta sig hem.
