Den svenska konsensuskulturen tar sig ibland märkliga, för att inte säga smått absurda uttryck. Jag har tidigare i den här spalten ondgjort mig över att folk har svårt att stå för att de tycker att en åsiktsskillnad faktiskt innebär att endera parten har fel. Ibland båda två. Vi vill gärna ha det till att alla har rätt på sätt och vis. Så är det naturligtvis inte. En del av oss har helt enkelt fel nu och då. Somliga oftare än andra, förvisso, men det kan som sagt hända alla, och det är inget konstigt att hävda det.
Ett annat uttryck som är ett utslag av samma ängslighet är att vi aldrig tycks kunna kräva att någon anpassar sig för andras skull. Nej, i stället ska det maskeras med att det faktiskt är trevligast för alla. Tillåt mig att anmäla den avvikande uppfattningen att allt som begärs av mig inte alls är för allas trevnad. Jag själv ingår nämligen i ”alla” och det är inte alls trevligare för mig att anpassa mig.
Här finns det stora paralleller mellan flera av mina intressen och tidsfördriv. En inte ovanlig skylt förr var att det inte skulle rökas på viss plats ”För allas trevnad”. Det är ju rena dumheter. Det är inte alls för allas trevnad, det är för andras trevnad. För mig vore outsägligt mycket trevligare om det var tillåtet att röka cigarr på uteserveringar och i därtill särskilt avskilda rum på bättre lokal.
Det är heller ingen ovanlig formulering på skyltar på gymmet. ”För allas trevnad så plockar vi undan efter oss”. För mig vore det mycket trevligare om någon annan plockade undan efter mig. Det skulle ge en lite lyxig känsla, måste jag ändå påstå. Att jag ska plocka undan efter mig på gymmet, eller plocka in i diskmaskinen på jobbet är alltså inte för allas trevnad. Det är för andras trevnad.
Saken är den att det är helt rimligt att vi alla anpassar oss för andras skull. Alldeles utan att vi själva har glädje av det, eller tycker att det är trevligt. Allt det här cirklar tillbaka till vår tids äckligaste och farligaste påstående, nämligen att man måste tänka på sig själv först. I det här sammanhanget innebär det att vi inte tycker att vi ska uppföra oss som folk om det inte också gynnar oss själva, eftersom vi har gjort oss själva till tillvarons centrum. Därför låtsas vi att de anpassningar vi ska göra är för vår egen skull, annars gör vi dem inte. Det är inte sant.
Jag låter bli att röka cigarr där andra har ont av det, inte för att jag tycker att det är trevligare, utan för att jag kan sätta andras behov före mina egna. Jag duschar när jag har sprungit till jobbet på morgonen, innan jag sätter mig i möten. Inte för att jag tycker att det är trevligt, jag hade gärna softat och eftersvettats en stund, utan för andra kan tycka att det är otrevligt.
Att vara en anständig människa innefattar att stundtals ta hänsyn till andra, även när det är bökigt och tråkigt för en själv. Jag gör gärna saker för andras trevnad, det behöver inte vara för allas.
