Häromdagen hittade jag en beskrivning på en hotellvistelse i arbetet som träffade mig på en annan nivå än en vanlig copytext om hur mjuka kuddar det är och vad trevligt det är. Annars är det numera sådant som dominerar när influencers ska finansiera sina weekend- och semesterresor genom att sprida inlägg om ställets förträfflighet.
Den där njutningen brukar ofta vara klädd i ord av att helt gå upp i njutning, koppla bort annat, och bara vara. Så var inte det inlägget som faktiskt fick mig att reagera. Det var i stället en beskrivning av en hotellmiljö, en hotellkorridor som tog skruv. Den var inte positiv, men heller inte negativ i bemärkelsen, smutsig, trasiga lampor, skrämmande eller liknande. Nej, det som slog igenom mina vanliga filter och bet sig fast i medvetandet var i stället formuleringen, ”en plats fast i ett ständigt pågående nu”.
Det må ju låta positivt, men om man lägger till konsekvensen, ingen historia, inga minnen, inga förhoppningar, ingen framtid, bara ett ständigt nu, ja då blir det inte så lockande. Ska man bli ännu dystrare så kan tanken också tillämpas på de som vacklar under ålder och demens, som inte längre har något att se fram emot, och heller inte längre minns. De lever i ett ständigt nu, och visst finns det stunder av glädje och lycka, men också mycket vilsenhet och mörker.
Nuet har i sig inget värde utan minnen, bakgrund och historia som ser bakåt. Men det räcker inte, stannar man där så fastnar man i den mentala onani som kallas nostalgi. Nuet måste också präglas av framtiden, drömmen, framåtsträvandet. Men precis lika lite som nuet får präglas bara av historien, så får det inte heller präglas av bara framtiden. Då blir man det ordspråksboken kallar en vindjägare och molnspejare. Det blir aldrig något av det.
Sålunda, när du håller på med något som är viktigt för dig, till exempel på gymmet, så ska du självfallet vara i nuet, men inte i ett tomt nu frånkopplat dina erfarenheter och drömmar. Då blir det fruktansvärt tråkigt och själsdödande, precis som en hotellkorridor där det inte går att skilja en dag från den andra. Nuet ska vara den där processorn, reaktorn, där drömmar och förväntningar matas in och matas ut som erfarenheter och utveckling. Där du utgår från det din historia har format dig till och riktar in dig på det dina förhoppningar vill. Då är nuet en fantastisk plats att vara, där världen förändras hela tiden, och förhoppningsvis du också.
Thought provoking & instructive. Louie Simmons in one of his westside barbell podcasts similarly asked “are you living in your own shadow, thinking you’re something you’re not when you haven’t done anything for a few years?” Such questions are very valuable. Thanks Anders.