Reportage – Skånes Starkaste Man 2023 : MAXstyrka

aug
29

Reportage – Skånes Starkaste Man 2023

Posted by MAXstyrka 0 Comment

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har varit på plats och sett Skånes Starkaste Man. Det som får mig att återkomma år efter år är inte bara att tävlingsplatsen ligger i Sjöbo vilket är en sisådär tre timmars bilfärd från där jag bor. Det är inte heller på grund av att Sjöbo ligger i landets sydligare delar och därför bör innebära solgaranti under sommarmånaderna; sommarvädret i Sjöbo kan enligt min erfarenhet innefatta allt från hagel, regn och stormbyar till medelhavsvärme och skinande solsken. Det är snarare att tävlingen alltid är väldigt välarrangerad och har roliga grenar, att startfältet ofta är riktigt bra samt att stämningen alltid är gemytlig.

I år var tanken att jag och min ständige sidekick Trywall skulle ägna några mysiga timmar i en trång bil och besöka tävlingen tillsammans, men han valde istället att tillbringa dagen i en husvagn tillsammans med sin familj. Jag fick därför ersätta Trywall med min sexåriga son Jonathan. Fräckisarna byttes ut mot rumsrena ”knack-knack-skämt”, lössnuset byttes ut mot godisnappar och Melodikrysset byttes ut mot musik av mer ungdomlig karaktär.

Arrangören och eldsjälen Mårten Persson hade i år, liksom flera gånger tidigare, haft den goda smaken att bjuda in strongmanlegenden Zydrunas Savickas som huvuddomare. Savickas behöver såklart ingen närmre presentation, men om du som läser det här inte har järnkoll på vem Savickas är så kan man säga att han har varit lika dominant i strongman som Usain Bolt var på löpbanan, som Tiger Woods var på golfbanan, som Wayne Gretzky var på hockeyplanen och som Alexandr Karelin var på brottarmattan. Kort sagt finns det ingen strongman i historien som ens kommer nära Savickas om vi pratar meriter och rekord. Jag pratade en del med honom innan tävlingen började och han berättade då bland annat om sin stamcellsbehandling som han nyligen gick igenom för att kunna läka sin kropp som, enligt honom, var mer eller mindre helt förstörd. Efter att ha slarvat lite när han 2016 gick med ett ok på 700 kg på Arnolds så knakade det till i ryggraden sa han. På träning har han som mest gått två meter med ett ok på 800 kg, berättade han. Någon mer satsning på Arnolds eller WSM blir det inte för Savickas, så han får nöja sig med fyra WSM-titlar (och sex WSM-silver) samt åtta guld i Arnolds (tolv pallplatser totalt). Däremot kommer han förmodligen köra fler tävlingar i masters.

Anders Axklo höll i micken, vilket alltid är en kvalitetsgaranti i tävlingar som denna.

Startfältet bestod av några riktigt bra namn där främst Fredrik Svensson, Marcus Yngvesson, Cim Johansson samt hemmafavoriten Johan Espenkrona på papperet skulle fightas om pallplatserna. Utöver dessa fanns det ett gäng andra atleter som också har tävlat i finalen i Sveriges Starkaste Man; David Ebbeke, Harley Andersson, Jacob Larsson, Daniel Lindqvist och Peter Rundberg.

Apollokronlyft för reps

Dagens första gren bestod av ett kronlyft med en apollons axel för reps. Vikten låg på 320 kg och man hade 60 sekunder på sig att göra så många repetitioner man ville. Vikten visade sig vara precis rätt satt då repsantalet varierade från någon ynka repetition till tvåsiffrigt antal. Jack Ottendahl, som tidigare har varit dominant i de lättare viktklasserna, orkade med tio reps, Joel Söderberg och Daniel Lindqvist gjorde 11 reps vardera och Marcus ”Buktryck” Yngvesson gjorde tolv reps. Den som fick med sig flest reps var, som så många gånger förr när vi snackar den här typen av grenar, Fredrik Svensson som gjorde hela 15 godkända repetitioner, detta trots att han nyligen var sjuk. Mycket starkt gjort. Många atleter tog ut sig ordentligt i kronlyftet och det är alltid något närmast poetiskt att se hur enorma muskelpaket stapplar iväg efter att de har kört slut ryggen på det här sättet.

Stockpress för max

Den andra grenen var något så vackert som stocklyft för max framför historiens kanske bästa stocklyftare. Savickas hade nämligen världsrekordet i just stocklyft i nästan ett helt decennium innan Iron Biby tog rekordet med ett ynka kg 2021 (229 kg). Ingångsvikten låg på 140 kg, alltså tio kilo mindre än i finalen förra året. Det är dock svårare att pressa stock utonhus, i synnerhet när man redan har kört en gren. Tolv av startfältets 22 deltagare klarade ingångsvikten, sex atleter klarade 150 kg och fyra atleter klarade 160 kg. Lindqvist valde sedan att stå över 170 kg trots att hans tidigare lyft var med mersmak. Ebbeke lyfte upp stocken över huvudet men tappade stocken bakom nacken. Både Harley Andersson och Fredrik Svensson klarade vikten och efter att Fredrik stod över nästföljande lyft och Harley missade sitt försök på 175 kg så fick Harley och Fredrik dela på grensegern.

Farmers Walk

Den tredje grenen var Farmers Walk med 140-kilosväskor. Man skulle springa 15 meter, ställa ned väskorna och sen springa tillbaka, detta på det grusunderlaget som alla grenar körs på. Här fanns det två atleter som är kända för att vara ruskigt bra i just den här grenen: dels Johan Espenkrona som alltid är blixtsnabb när det kommer till att springa med saker och sen greppmonstret Cim Johansson som kan gå med i princip hur tunga väskor som helst. Det var också dessa båda herrar som blev etta och tvåa i grenen. Espenkrona showade för publiken genom att fortsätta gå efter att han hade passerat mållinjen och ställde ner väskorna när han hade gått ytterligare en sisådär tio meter. Snabbast var dock Cim som sprang hela sträckan på 17,69 sekunder. Espenkrona passerade mållinjen på 18,42 sekunder och Joel Söderberg var hack i häl med 18,72 sekunder.

Efter den tredje grenen hade man en cut där de tolv bästa gick vidare. Eddie Johansson var en av dessa, men han hade känningar i en biceps och valde att hoppa av tävlingen och överlåta sin plats till Jack Ottendahl som låg på trettonde plats innan cutten.

Säckbärning

Den fjärde grenen var säckbärning. Tre säckar på 100, 120 samt 160 kg skulle bäras och placeras på ett podium. De två första säckarna såg ut som uppvärmning för de flesta, men 160-kilossäcken var en annan historia. Även om de flesta orkade rubba säcken var det bara fyra atleter som orkade gå hela distansen och lägga upp den på podiet. Det som var gemensamt för dessa fyra var att de inte bar säcken med ett livtag utan istället la ner säcken på marken och sedan bar den horisontellt. Snabbast här var återigen Cim Johansson som lastade upp säckarna på 37,74 sekunder och kunde knipa sin andra grenseger för dagen. Marcus Yngvesson var några sekunder långsammare och tog andraplatsen före Espenkrona (trea) och Harley Andersson (fyra). Här valde Sveriges femte starkaste man, David Ebbeke, att bryta tävlingen (och hela säsongen) på grund av en långvarig känning i vaden.

Husafell

Den femte grenen bestod av en Husafell-sten som enligt uppgift vägde 192 kg. Stenen var ganska tjock vilket gjorde att vikten kom ganska långt ut från kroppen när man bar den så de flesta lutade sig bakåt när de gick. Nackdelen med det är att stenen då trycker mot bröstet och lungorna får jobba ännu hårdare för att förse kroppen med syre. Samtliga återstående atleter lyckades gå minst en sträcka och ett par atleter gick tre vändor innan man tappade stenen. Efter att Harley hade gått 30 meter så började greppet svika. Han satte sig då ner på huk, greppade om stenen och gick ytterligare några meter. Det gav honom en fjärdeplats i grenen. Espenkrona gick ut efter honom och precis som Harley fick han problem att hålla fast i stenen efter 30 meter. Han testade då att följa Harleys exempel och greppa om, men här lyckades han bara gå en dryg meter efter att ha greppat om grenen. Längst gick Yngvesson med sina 50,6 meter följt av Cim Johansson på 45 meter och Jacob Larsson på 41,45 meter.

Bag Toss

Dagens näst sista gren var en bag toss där fem säckar vägandes 18, 20, 22, 25 och 30 kg skulle kastas över en 4,2 meter hög ribba. De flesta atleterna lyckades kasta över fyra säckar och tiden det tog varierade mellan 13 och 46 sekunder. Johan Espenkrona kastade också över de fyra första säckarna utan problem. Den femte säcken var dock svårkastad, även för Espenkrona. Han försökte både en, två och tre gånger utan att säcken letade sig över ribban och här var det nog få som trodde att han skulle lyckas kasta över samtliga. Espenkrona trodde annorlunda och lyckades på något sätt samla ihop sina sista krafter och slunga över säcken som första och enda atlet den här dagen. När Cim Johansson kastade den femte säcken fastnade den i underkanten på ribban. Lyckligtvis var Robin Hedström på plats och likt en apa klättrade han upp på ställningen för att dra ner säcken igen. Belöningen till Robin blev en klase bananer som en annan funktionär passande sträckte över. Cim lyckades trots extratid inte få över den sista säcken. Fredrik Svensson kom tvåa i grenen och Jacob Larsson kom trea.

Power Stairs

Inför den sista grenen ledde Marcus Yngvesson tävlingen med en halv poäng före Cim Johansson som låg tvåa och sedan var det ett litet hopp ner till Espenkrona som var trea, tätt följt av Fredrik Svensson och Jacob Larsson. Den sista grenen var Power Stairs. Tre vikter vägandes 180, 220 och 250 kg skulle lyftas upp på fyra trappsteg. Regnet hade börjat göra sig påmind här men trots att trappstegen blev blöta och hala höll sig atleterna lyckligtvis på fötterna hela tiden. Åtta atleter lyckades slutföra grenen och snabbast av dem alla var Cim Johansson med en tid på drygt 30 sekunder. Det innebar att han tog sin tredje grenseger för dagen och också lyckades klämma sig förbi Yngvesson i totalen. Han vann alltså Skånes Starkaste Man 2023 och Yngvesson fick med sin tredjeplats i grenen finna sig i att ta silvret i tävlingen. Inför PowerStairs låg Johan Espenkrona trea i totalen, endast en poäng före Fredrik Svensson. Svensson lyckades dock komma tvåa i grenen och då Espenkrona kom fyra snuvade Svensson Espenkrona på bronset.

Skånes Starkaste Man 2023 blev, som väntat, en riktigt bra tävling. Vädret hade såklart kunnat varit bättre, men annars gick det inte att klaga på någonting. Om ni aldrig har varit i Sjöo och bevittnat Skånes Starkaste Man så måste ni åka dit nästa sommar. Det är väl värd en utflykt oavsett var i Sverige ni råkar bo. De tolv atleter som gick vidare från cuten var dessa:

Topp-12

Cim Johansson visade prov på hur bra han har blivit efter sitt skadeuppehåll och med två kvalsegrar och en andraplats vann han kvalserien 2023. Han blir ett namn att räkna med i finalen.
Yngvesson gjorde en bra och stabil tävling, tog en grenseger och visade att han också blir att räkna med när finalen avgörs i Västerås den 14 otkober.
Fredrik Svensson lyckades plocka två grensegrar och var totalt överlägsen i marklyftet. Man kanske inte ska tänka hypotetiska ”om-scenarion”, men om han hade gått strax över tio sekunder snabbare i Farmers Walk (där han kom näst sist bland de 12 som sedan gick vidare efter tre grenar) hade han vunnit hela tävlingen.
Johan Espenkrona fick med sig en grenseger och gjorde en bra tävling totalt sett. Han hade lite stolpe ut och om vi nu ska fortsätta vara hypotetiska hade fem extra repetitioner i marken inneburit att Espenkrona hade vunnit hela tävlingen. Han blir, precis som Svensson, en stark pallkandidat i finalen.
Jacob Larsson gjorde en jämn tävling rakt igenom och han kommer ha stora chanser att förbättra sin åttondeplats från finalen 2022.
Harley Andersson fick med sig en grenseger och hade bara ett bottennapp i form av marklyftet (där han drog lika många reps som Espenkrona). Han kommer säkerligen kunna förbättra sin sjundeplats från fjolårets final.
Joel Söderberg låg trea i totalen när det återstod två grenar, men han halkade ner till en sjundeplats i slutet. Han lyckades som sista man kvala till finalen i år, så det kommer bli väldigt kul att se vad han kan göra där.
Daniel Lindqvist är alltid väldigt bra i statiska grenar och här fick han med två tredjeplatser i riktigt bra motstånd. Han blev andrareserv till finalen efter att han kom elva totalt i kvalserien. Vi håller tummarna för att han tävlar även nästa år.
Publikfavoriten Peter Rundberg var äldst i startfältet, med råge, och med två femteplatser i grenarna lyckades han bli nia totalt.
Superlättviktaren Jack Ottendahl visade även här att han är ett markmonster av rang.
Hawar Abas kom trea i stockpressen och gjorde en helt okej tävling totalt sett.
David Ebbeke kom femma i fjolårets final, något han tyvärr inte kommer kunna replikera i år. Han valde klokt nog att lyssna på kroppen och bryta tävlingen istället för att riskera att skadas ännu mer. Smart.