Bland mycket andra pseudokloka citat och berättelser som cirkulerar på interwebben så dyker ofta den upp om de två hundarna vi påstått har inom oss. Det tillskrevs någon ursprungsbefolkning i Nordamerika, jag har inte nämnvärt forskat i frågan. Det kan vara så, den kan också vara påhittad i Arboga, det är inte det väsentliga. Att vi har motstridiga dragningskrafter inom oss är poängen, och så långt är jag med. Det beskrivs som en vit och en svart hund som slåss, där den ena är mörker och ondska, och den andra är skönhet och godhet. Ska det stämma någorlunda med människosläktets historia de senaste århundradena så är nog den vita den onda. Poängen är oavsett att den lilla pojken som frågar vilken av dem som vinner får svaret, ”den vi matar”. Det är naturligtvis sant, och det finns mycket att lära redan där.
Häromdagen konstaterade jag dock att det finns ett lager till man måste borra i om man verkligen ska förstå vad man håller på med, nämligen den om varför vi matar den vi matar. Att det inom oss blir starkare som vi lägger tid och energi på är självklart, och förstås enklast i muskelgrupper.
Jag är för närvarande väsentligt bättre på bänk än andra gymövningar. Givet den tidsmängd jag lägger ner på det så vore allt annat sjukt märkligt. Jag blir bättre på bänk för att det är den hunden jag matar. Visserligen en relativt liten hund, men ändå. Det förklarar dock inte tillräckligt mycket om mig själv för att egentligen göra någon skillnad. Det måste frågas ytterligare ett varför. Varför är jag starkare i bänk än i annat är besvarat. Det är för att jag har matat den jycken, för att hålla mig till metaforen. Varför har jag gjort det? Det behöver också besvaras, i alla fall om jag vill förstå något mer om mig själv.
Är jag lat, så att det är lättare med övningar där man ligger ner och tränar? Är det den övning som är enklast att skryta med, för att det är den flest människor i världen känner till? Är det estetiska skäl, där bra bröstkorg och armar ger större utdelning på utseendet än mycket annat? Att den man matar blir starkare och livskraftigare vet vi alla instinktivt, men det kan skava lite mer att erkänna varför vi gör det. Tränar vi för att bli snyggare? Varför vill vi bli det? För att bli starkare? Varför vill vi det? Det troliga svaret på att vi vill vara snyggare är att vi vill bli mer omtyckta, varför är vi inte nöjda på det området? Det troliga svaret på att vi vill bli starkare är för att vara starkare än andra, varför vill vi vara det?
Orsaken att det kan vara bra att fråga sig varför vi fyller den ena hundens matskål mer än den andres är att det kan finnas andra sätt att lösa grundbehovet. Det kanske finns andra sätt att bli omtyckt än att vara snyggast, och det kanske finns andra sätt att få respekt än att vara starkast. Det skadar inte att börja med att erkänna att man vill vara omtyckt och respekterad.
