Att ha min son i Stockholm några dagar runt helgerna leder ibland till att jag hamnar på ställen jag inte annars är på. Efter lite häng och biljardspel föreslog han ett besök på en närliggande musikaffär, något jag knappast skulle besöka helt på egen hand. En av många fascinerande saker med att bo i en storstad är att det finns massor med specialiserade affärer och annat som man inte ens skulle upptäcka på egen hand. Det här kunde närmast beskrivas som ett musikvaruhus, gömd bakom relativt oansenliga dörrar på en bakgata i den del av staden vi ändå var.
Även om utbudet var häpnadsväckande inom gitarrer, trummor, slagverk, klaviatur, ljud, teknik och allt annat mellan himmel och jord man kan tänkas vilja ha som musiker, så var det inte vad som gjorde det huvudsakliga intrycket på mig. Det som mer imponerande var den mycket tillåtande attityden som uppenbarligen är ett medvetet val. Inga skyltar om att inte fingra på något, inget som hindrar provspelningar, inga outtalade förväntningar på att handla för att man har kommit in och tittat. Ingenting i attityd eller stämning som gör att någon känner sig besvärad, inga påstridiga säljfasoner, och ändå tillgängliga för den som har frågor eller vill prata.
I varje avdelning figurerade vad jag förmodar är lovande unga musiker i färd med att prova och drömma. Det är nämligen där de allra flesta inköp eller beslut börjar någon gång, som en dröm. Det är det de har identifierat på musikaffären, och det är den de låter födas, det är den de uppmuntrar och bejakar genom den tillåtande attityden. En dröm som alltför tidigt synas och ställs inför krav på verkställighet kvävs nämligen. Att prova ett musikinstrument för tiotusentals kronor för att på en gång uppfodrande få frågan om man har råd med det kan döda vilken dröm som helst. Om man låter den vara ifred däremot så får den möjlighet att växa sig till en tanke, för att så småningom kunna bli en plan, och till sist verklighet. Det finns nog en orsak att den där musikaffären finns kvar där på bakgatan när andra har slagit igen. De uppmuntrar drömmen utan några krav, och det är ingen långsökt gissning att det just därför är hos dem som många drömmar sedan blir verklighet.
Det finns något att plocka med sig till träningsvärlden i den här principen också, inte minst så här i nyårslöftestider. Det finns ingen anledning att slå ihjäl drömmarna hos nytillkomna på gymmet i januari. Man behöver inte syna varje förhoppning i sömmarna, och slå dem i huvudet med priset på det de drömmer om. Vi som har varit på gymmet ett tag vet att allting folk drömmer om att uppnå inte är särskilt billigt i tid, insats och målmedvetenhet. Kanske kommer de att ha råd, kanske inte. Det viktiga är inte att tala om det, utan att låta stämningen och välkomnandet vara så varmt att den där drömmen verkligen får slå rot, och kanske växa till en plan. Det kan vara att du tillåter drömmen när de frågar dig om något som gör att det en dag blir verklighet.