Det finns ett avgrundsdjupt dike i vårt samhälle mellan vad vi vill ha, och vad diverse olika företag vill sälja till oss. Kanske inte i själva produkten eller tjänsten, men hur den paketeras. Det enklaste sättet att förklara, och det som ligger närmast den här krönikans intressesfär, är naturligtvis gym, och mer specifikt gymkort. På många gym är det i princip omöjligt att få betala för en engångsträning, och på de där det ändå går är det lika dyrt som barmenyn på en nattöppen krog. Den måste finnas, men för 350 spänn för en pyttipanna så är det tydligt att de egentligen inte vill att någon köper det. Det lönar sig nämligen inte, det är bättre för förtjänsten att folk bara köper öl, men än så länge så lägger alkohollagstiftningen hinder i vägen för det. Någon sådan lagstiftning finns inte när det gäller gymkort, i stället är det drömmen om det tickande medlemskapet månad efter månad som hägrar för gymägarna. Det är i och för sig begripligt, det blir enormt mycket lättare att driva företag om man hela tiden vet hur mycket man får in varje månad.
Samma dröm finns inom medievärlden, där alla mediehuse drömmer om prenumeranter som tickar på månad efter månad. Det är en stor del till att jag nu lämnat den branschen, och nu arbetar med något helt annat. Att ha en affärsmodell som går stick i stäv med allt vårt beteende har utvecklats till kommer att misslyckas i längden. Vi vill nämligen inte vara lojala längre, i alla fall inte mot företag. Vi vill välja vad vi vill ha när vi vill ha det. Att då med olika inlåsningar och paketeringar försöka tvinga folk in i lojalitet kommer inte att gå. Jag arbetar numera delvis i Örebro, och lokaltidningen här är ägd av samma mediekoncern som till exempel Dagens Nyheter och Expressen. Det innebär att man kan ha en digital prenumeration där hela koncernens tidningar ingår, bara jag prenumererar. Delar jag ner det på enskilda titlar så blir det inte många kronor var. De hade definitivt tjänat mer pengar på mig om de sålt artikel för artikel istället för att försöka låsa in mig.
Samma princip finns i lite olika gympaketeringar, där en samlingstjänst ger tillgång till en massa gym för samma prenumererade krona. Det blir inte många kronor per ställe, jämfört med vad det hade blivit om jag bara hade fått betala per träning där jag råkar vilja träna idag. Om man bara hade vågat lita på att träningsupplevelsen är så bra att man kommer tillbaka utan att vara bunden till ett månadskort. Just nu har jag genom en slumpmässig händelseutveckling två kort, men det är övergående. Jag kommer inte att betala två gymkort, vilket innebär att jag i strid med hela vår tids beteendemönster kommer att träna på bara ett ställe. I mitt fall är det primärt Sweden Barbell Club, men nu och då hade jag gärna lagt en 100-lapp på ett enstaka tillfälle på ett annat gym. Men jag kommer inte att låsa mig vid fler gymkort, och drömmen om det hindrar gymmen från att tjäna pengar.
