Det finns en mängd talesätt som illustrerar faktumet att ingen är oersättlig, kanske för att det är ett av de faktum som är jobbigast att ta till sig. Vi vill ju alla vara viktiga och unika, och det är vi naturligtvis som människor. Däremot så är i princip ingen det ur ett rent nyttoperspektiv. Det finns en intressant paradox här som jag ska använda: Ur ett nytto- eller funktionsperspektiv så är beviset på att du är viktig att det finns någon som kan ersätta dig som står standby. Låt mig förklara. I teateruppsättningar så finns det alltid det som på engelska kallas för understudy. Det är alltså någon som parallellt med den som har rollen lär sig den så att de kan hoppa in när som helst, vilket förklarar att det på svenska heter inhoppare. Kombinationen av det svenska och det engelska är nödvändig för att förstå helheten. Det är någon som har läst på för att kunna hoppa in om det behövs. Om en roll eller en funktion är väsentlig för helheten så måste det finnas en beredskap för oförutsedda händelser, annars går långt större värden förlorade.
Den gångna helgen har jag traditionsenligt arbetat med stunt- och driftingshowerna på Custom Motor Show på Elmia, och där blir detta tydligt. Vi har tillräckligt många aktörer och förare för att ändå kunna genomföra en bra show om någon faller ifrån, vilket oundvikligen händer när maskiner ska gå på vansinnesvarv i fyra dagar. Som speaker jobbar jag med en kompletterande expert som klarar mitt jobb om jag skulle bli oförmögen att fullfölja, precis som jag kan tillräckligt för att fullfölja om han skulle falla ifrån. Ingen av oss är oersättlig, the show must go on. Om man känner sig hotad av att det finns en möjlig ersättare så betänk detta: Den enda gång din omgivning i funktion kommer att acceptera att det inte finns en möjlig ersättare för dig är om du egentligen inte är avgörande för att helheten ska fungera. Bara det som egentligen inte är viktigt kan lämnas utan backup. På arbetsplatser så testas det här ofta i semestertider på ett tillfredsställande sätt. Man måste ha en annan lösning på plats för att alla ska kunna få sin lagstadgade ledighet. Det är därför de flesta arbetsplatser har flera olika semesterperioder. Om du får ta ledigt när du vill så är det troligare en signal på att du inte är så viktig än tvärtom.
Jag tror att många gym och föreningar skulle må bra av att prova på lite simulerade semesterperioder där någon annan får lösa ordförandens eller den övriga styrelsens roll i någon månad. Om det ska finnas hållbarhet i organisationen så måste den möjligheten finnas. Däremot om man fortsätter att hävda att det bara finns en person som klarar något, och inte förbereder ersättare eller alternativ, ja, då kanske den funktionen inte är så viktig ändå, oavsett hur mycket man masserar sitt ego, själv eller med hjälp av andra. Det är bara oviktiga funktioner som kan lämnas utan ersättare.
