För länge sedan medan BODY fortfarande trycktes på papper så skrev jag en artikel där jag jämförde de olika styrkesportsvarianterna med olika former av motorsport. Eftersom jag även då var mer iblandad i strongman än något annat så fick jag en mängd reaktioner från sådana som höll på med andra styrkesporter som tyckte att deras variant skulle vara en ballare motorsport än vad jag tillägnade dem. Det spelade mindre roll eftersom det var jag som skrev, och därmed min tolkning som gällde. Eftersom det är primärt styrkesport och motorshower som jag jobbar med som speaker så tycker jag att jag hittar många likheter, så jag framhåller nog i min tolkning. Det är dock inte det jag har tänkt återkoppla till, utan en annan väldigt tydlig likhet. Eftersom båda företeelserna handlar primärt om att ha kul så styrs besluten i skarpt läge av vad som är roligast, vilket ytterst sällan sammanfaller med det rationella eller kloka. Tvärtom så är det rätt ofta som att roligt just nu ofta står i direkt proportion till hur tråkigt det blir senare.
I motorstuntshowerna varje påsk på Elmia så är det rätt hårt pressat med att showerna ska gå som annonserat, oavsett vad som gick sönder eller började låta konstigt i förra showen. Det är under påskhelgen nästan 100 000 besökare som har betalat för att komma in, och då duger det inte att inte leverera. The show must go on, helt enkelt. Det är heller inte av pliktkänsla, folk som kör stunt för att det ska se ballt ut tar varje chans just att vara fräna och köra om det går. Jag har med andra ord skrikit i mikrofon till en hel del nödlösningar, provisoriskt lagade bilar, bortkörda karossdelar och andra försvårande omständigheter. Jag som ska väva ihop berättelsen för publiken använder naturligtvis de omständigheterna för att få allt att låta ännu fränare, och showen blir nästan aldrig sämre. Däremot har efterarbetet ofta blivit mycket drygare.
Riktiga strongman agerar ofta på exakt samma sätt. Går det att köra så gör man det, oavsett hur det känns. Det är ju för det där ögonblicket man gör alltihop, och då får det kosta. Jag vill naturligtvis inte att folk ska göra sig illa, i alla fall inte så de får bestående men, men det finns anledning att utmana den svenska förnumstigheten om att det bäst att ta det försiktigt, så inget blir värre. Stuntmotorshower och strongman är ett enda stort finger till den attityden. Fuck that shit. Begreppet som gäller är det engelska YOLO. You Only Live Once. Det är nu det ska vara kul, det är nu det ska vara fränt. Jag vill inte uppmana folk att bära sig dumt åt, för det är som sagt tveeggat. Det är bara det här livet du har, och det är ju bra om det inte tar slut i förtid. Med det sagt, du kommer inte att leva i evighet för att du låter bli dumheter, men det är rätt stor chans att det kommer att kännas som det. Nästa gång du står bredvid någon som tänker försöka ändå, trots skadekänning, spyor i pausen eller att motorn verkar gå varmt, så försök förstå att det är just det här ögonblicket de lever för. Kanske ska man inte alltid säga ”Låt bli” utan ett uppmuntrande YOLO, eller som det heter på östgötsk svenska:
”Gört!”
