När årets kvalserie till Sveriges Starkaste Man drar igång så är det på ett sätt som är lite nygammalt i Strongman i Sverige. Jag är i Kiruna för den första av tre kvaltävlingar, och det finns något märkligt bekant över det hela. Inte det faktum att tävlingen avhålls i Kirunas nya framväxande stadskärna, den har ju nyss skapats. Inte heller är det startfältet av i skrivandes stund 16 tävlande som i huvudsak är av den yngre generationen. Varken jag som speaker, eller arrangör, chefsroddare eller domare är dock av någon yngre generation, utan har våra rötter i det tidiga 2000-talets tävlingar som uppstod i spåren av TV3-sändningarna av Sveriges Starkaste Man. Bara det faktum att jag var tvungen att förklara för en av de tävlande vem Jorma Paananen som dömer är vittnar om generationskrocken. Hade inte Jorma varit samtida med fenomenet Magnus Samuelsson så hade han haft ett antal Sveriges Starkaste Man-titlar. Nu innehåller hans meritlista en hel del tävlingssegrar, bland annat ett internationellt GP och deltagande på WSM, och en massa imponerande anekdoter.
Okunskapen innebär dock ingen brist på respekt eller samhörighet, den är som oftast mycket närvarande. Visst är mötet med gamla vänner en del av det välbekanta, liksom grenvalet på just det här kvalet. Daniel Viklund och hans kompanjoner har satt ihop en bra tävling som luktar old school, men det är inte det som är det avgörande. Jag tror istället att det är känslan av att vara main attraction på en norrländsk stadsfest som väcker mest minnen. Förvisso inte från Kiruna, men däremot från Gällivare, där Kega Larssons mytomspunna tävlingar bildade skola, och var stilbildande i många år. Det är något särskilt med uppskattningen för styrkeprov i Övre Norrland. När vi i folkvimlet på festivalens första dag gick igenom grenarna så samlades folk som flugor runt de tävlande, fast ingenting egentligen hände. Det räckte med karlar i plusformat, uppriggade skotrar i vikingpress och fyrhjulingar på en Conansställning för att väcka intresse. Ett antal storögda lokalbor lovade omedelbart att var på plats när tävlingen började, med en genuin och ogenerad fascination.
För flera av de tävlande kommer det att vara en ny upplevelse. Numera är strongman i Sverige mer en subkultur, som förvisso är större än förr, men som huvudsakligen har sin publik i likasinnade som vet en del om strongman. Nu så ska de tävla framför ett publikhav som inte är strongmannördar men som tycker att det de ser är obeskrivligt fränt. Jag ska erkänna att jag ser fram emot det, det väcker liv i minnen från mina första år i Strongman. Visst uppskattar jag den initierade strongmanpubliken, men kanske är det Norrland jag har saknat. Där strongmantävlingen är det stora som händer, och evenemanget man jobbar med är höjdpunkten på året för en stor del av publiken. Det sägs att en man inte kan kliva ner i samma flod två gånger, för han är inte samma man, och det är inte samma flod. Det stämmer säkert, men oavsett hur mycket vatten som har runnit i den här floden så ska jag hoppa i den här helgen. För några av de tävlande blir det deras första bad. Jag tror att de kommer att tycka om det.
