Ni som läser mina alster regelbundet vet att jag nu och då återkommer till ett allmänt kverulerande om det västerländska samhällets extrema individualism. Jag säger inte att inte även jag agerar själviskt allt som oftast, det gör de allra flesta, för att inte säga alla. Det jag blir trött på både känslomässigt och rent principiellt är att jag, mig och mitt allt oftare ges företräde före precis allt annat.
Jag tycker mig dessutom numera se en utveckling där det här gäller inte bara den fysiska påtagliga verkligheten här och nu, utan också allt som det egna jaget drömmer om. Det är som att vi har kommit dithän att det enda som behövs för att kräva företräde och särskild respekt för det just jag håller på med är att det är en dröm. Vare sig det är Disney eller vår populärkultur generellt som har vållat det så är uppmaningen att följa sin dröm så stark att den har företräde i snart sagt varje samtal. Det borde den inte ha, låt oss gräva lite i varför det kan bli farligt.
Att något är en dröm gör det inte till en bra sak. Det finns en hel drös stolliga farbröder i historien som har drömt om världsherravälde, i flera fall har det kostat väldigt många människor livet. Dåligt, men absolut en dröm. Ska vi ta ner det på en mer rimlig nivå så kanske drömmen är att besegra någon inom den sport man håller på med på ett förnedrande sätt. Inte heller bra. Kanske drömmer man om hämnd, vilket också oftast är dåligt. Det faktum att något är en dröm, alltså en känslomässig föreställning om något man vill ska ske, gör det alltså inte till något positivt. Allt handlar om vad själva drömmen konkret innehåller. Hämnd och världsherravälde är uppenbart dåliga saker, men inte ens om det är betydligt mer personliga saker ska man ge carte blanche.
Jag tycker det är ok att drömma om tävlingsframgångar, toppform, under 5% kroppsfetthalt och liknande, och jag tycker också att det är rimligt att ställa annat åt sidan för att kunna uppnå det. Däremot tycker jag inte att det är OK att ställa allt åt sidan bara för att man upphöjt något till en dröm. Det är inte OK att ställa relationer och familj åt sidan, eller allmän medmänsklighet och anständighet. Det är inte OK att ställa principer och integritet åt sidan och ta vilka genvägar som helst bara för att något är en dröm.
Det finns de som aldrig har haft principer och integritet, de är inte mycket att hoppas på och det finns oftast inte mycket kvar att rädda. De har ändå gjort sitt ego till gud och där talar jag för döva öron.
Däremot så kan det finnas folk som fortfarande håller fast vid sina gränser för hur man behandlar sig själv och andra. Det är där jag vill uppmana till att syna vad drömmen innehåller och är värd innan man börjar tumma på vem man är. Det är inte värt det bara för att det är en dröm.