Det är ett ganska vanligt tema runt folk som förändras av framgång att de har sålt sin själ till djävulen. Man kan ju tro att det skulle vara grundat i någon form av teologi eller kristen lära, men det är det faktiskt inte. Visst, bibeln ställer frågan om vad det hjälper att vinna hela världen om man förlorar sin själ, men någon transaktion är det inte fråga om, bara att tappa bort. Inte ens i ”The devil went down to Georgia” är det något säljande involverat, där är det en direkt tävling med en själ ställd mot en guldfiol. För övrigt intressant att djävulen där fick så pass med pisk att han själv erkände sig besegrad, efter att gjort sitt bästa och sedan blivit tillsagd ”sätt dig ner så ska jag visa hur man gör”. Det är så alla strongmantävlingar borde sikta på att vara. Det ska vara så enkelt och lättbegripligt att ingen kan förneka att de har fått stryk, eller ens kan tjura och påstå något annat. Vill ni ha detaljerna i hela berättelsen om guldfiolen så är det bara att leta fram på Spotify, det kan vara nog så lärorikt.
För att försöka förstå vad alla traditioner menar med att sälja sin själ så måste vi kanske först försöka förstå vad vi menar med själ. Om vi låter bli teologin eftersom den springande punkten här inte är religös, så tycks en sammanfattning kunna landa på det i oss som innehåller icke-fysiska egenskaper som är unika för varje person. Personlighet, känslor, det av vår identitet som inte är biologiskt eller fysiskt betingat. Dessutom kan vi lägga till förväntan på att själen på något sätt ska vara oföränderlig, opåverkad av tiden. Något som lever kvar efter att våra kroppar dör. Så kan det vara även i en icke-religiös tanke, om vi också i begreppet själ inkluderar eftermäle och hur världen och vår omgivning kommer att minnas och tala om oss. Inkluderar vi allt detta så blir laddningen i att förlora eller sälja den begriplig.
Travesterar vi bibelcitatet så blir det då ”Vad hjälper det att du får allt du drömmer om, om du inte längre är dig själv?” Här finns också en ganska mörk och tragisk misstanke som kan förklara varför så många har så lätt att gå över gränser och börja titta under ”själar köpes” i tillvarons fiktiva Blocket. De vet inte vilka de är, eller ännu värre, de vet och tycker inte om sig själva. Är man där så tycker man inte att det gör något att bli av med sin själ, den är ju ändå inget värd. Då verkar djävulens erbjudande rätt attraktivt, och vad man än får i utbyte känns som en bra affär, och det är här den stora faran ligger i traditionerna om att sälja sin själ. Du tror att du kommer att få bra betalt. Så är aldrig fallet. Man kan nämligen inte sälja sin själ, bara förlora den.
