MAXstyrka

Allt inom kraftsport

aug
02

Stolta stad

Posted by Anders Axklo 0 Comment

Bellman skrev Fredmans epistlar långt, långt innan det började vaja regnbågsflaggor över Stockholm i början på augusti, och ändå är det svårt att låta bli att göra kopplingen. Inte bara för den bokstavliga översättningen av Stolthet till Pride, utan också för Bellmans text lika gärna kunnat vara om Prideparaden. ”Ditt prål, ditt buller, larm och skrål”. Bellman hade koll på vibbarna.

Styrkesport har ju dominerats av en machokultur som i sina sämsta stunder varit tråkigt homofobiskt, vilket på sätt och vis är lite paradoxalt. Det finns data och statistik från kända strongmansidor på nätet som antyder att bilder och filmer från strongmanvärlden är, ska vi säga uppskattade, i somliga gaykretsar. Naturligtvis har det också funnits ljuspunkter, som Rob Kearney. En fantastisk atlet och person som bidragit enormt till att normalisera synen på HBTQ+ inom strongman, även om det naturligtvis finns fler.

De som ännu stretar emot tid och utveckling håller fast vid tanken ”att det är väl ok, men de behöver väl inte gå i parad och vara stolta”. Jo, det behöver de. Men vi som är straighta går ju inte i parad? Nej, men det är väl ändå inte bögarnas fel? Jag tänker på lördag gå i parad, fast jag är vad lesbiska hade kallat ”gold star”. Med det menar de att de aldrig har provat någon annan variant. Jag tror i och för sig inte de tycker att man ska använda det om andra läggningar än lesbiska, de har mycket regler om sånt. Jag tycker det är förklarande, så jag använder det. Min poäng är att det inte hindrar att jag stolt går med i paraden. Dessutom är det nuförtiden så många olika korteger och grupper som går att man alltid kan hitta något att identifiera sig med om det nu inte räcker med glada och stolta människor. Mina döttrar tycker att jag ska gå med det de kallar ”Bears” där nästan alla strongman jag känner skulle orsaka stor förtjusning om de deltog. Jag vill dock inte riskera min gold star status, så jag nöjer mig med att gå med dotterns kompisgäng i det skvalande partyt det är.

Jag har nästan hela min pridehelg planerad. Fredagkvällen ska användas på mälarpaviljongensklezmerkväll, där judisk kultur och gayrörelsen blandas som gin&tonic under mycket uppsluppna former. På lördag förmiddag ska jag med hjälp av veckans sista bänkpresspasspå Sweden Barbell Club skaffa mig pump inför paraden. Den börjar nämligen på Norrmälarstrand som ligger parallellt med Pontonjärgatan där Sweden Barbell ligger. Man får göra vad man kan. Om du är en sådan som föredrar gråa färger och svårmod och verkligen inte gillar pridefirandet så tänker jag att du ändå kan stå ut. Det är inte för mycket begärt med tanke på allt som HBTQ+ folket har stått ut med, och fortfarande gör. Du kommer inte att bli gay för att du ser glada människor, även om det känns ovant. Du kommer inte ens att bli gay av att kasta alla gamla fördomar överbord och vara med på festen. Jag har gjort det i några år nu, och är både gladare och starkare, men fortfarande gold star hetero. Happy Pride!

Share

Leave a Reply


*


Translate