Jag är den förste att erkänna att jag är väl kategorisk ibland, och bara vill utgå ifrån absoluta fakta. Min skepsis till rekord inom strongman är välkänd, och beror just på det här. Olika utrustning, kalibrerade eller okalibrerade vikter, underlag, yta på stenar, och kanske framför allt olika bedömningar eller domare. Nu är det inte så att jag tror att någon som dömer myglar med flit, men det finns ingen utbildning, certifiering eller överenskommen standard inom strongman. Den som garanterar att utrustningen väger och stämmer med det som sägs är påtagligt ofta arrangören, som inte med bästa vilja i världen kan sägas vara opartisk. Om de får välja mellan att ett rekord slås på deras tävling eller att det inte slås så kommer de välja det första. Paradoxalt nog har onlinekval där de tävlande själva väger och filmar betydligt större trovärdighet. Således, jag tror sällan att det som kallas rekord i strongman på riktigt uppfyller de krav andra sporter ställer på sina rekord. Men. För den enskilde atleten som inte har min cyniska läggning så kan det vara på mycket stort allvar ändå, och det måste man respektera.
Det finns faktiskt en parallell här med olika religiösa ritualer som många tar på stort allvar. Då menar jag inte det religiösa konceptet i sig själv, även om jag har vänner som nog tycker att det kan avfärdas som helhet. Nej, jag menar hur viktigt det är hur prästen gör vid dop, eller hur kosher eller halalmat är beredd, och under vilka ritualer. Även om det historiskt varit mycket klokt att låta bli att äta gris och andra omnivorer i ett historiskt Mellanösternklimat med allt det skulle kunna innebära av trikiner och liknande så är jag djupt tveksam till någon andlig konsekvens av varken bacon eller ostburgare. Jag tror helt enkelt inte att varken hur man häller vatten vid dop eller om man äter bacon spelar någon roll på riktigt, precis som jag inte tror att strongmanrekord är på riktigt. Däremot tar jag det på allvar, eftersom det är viktigt för de som håller på med det.
En ritual har sällan någon vetenskaplig grund, men kan vara i det närmaste livsavgörande för de som utför dem. Att man kollar under sängen när man nattar barn är inte för att det faktiskt kan finnas monster där, utan för att det är viktigt för barnet. Att man låter bli att lura i sina semitiska vänner fläskkött är inte för man tror de skulle fara illa av det, utan för att det är allvar för dem. Att jag gratulerar till ett rekord i strongman utan att säga något mer är inte för att jag är övertygad om att det objektivt är sant, utan för att den som lyfter tar det på allvar, och det kan jag respektera. Hur tveksamma vi än är till nyttan eller trovärdigheten i andras påhitt så ska människan tas på allvar. Till skillnad från ritualen är nämligen människan alltid på riktigt.