MAXstyrka

Allt inom kraftsport

aug
30

Träning löser inte mental ohälsa

Posted by Anders Axklo 0 Comment

Det har varit en etablerad sanning i många år att om man mår dåligt mentalt så är fysisk träning en lösning. Givet mina egna empiriska studier så vill jag nu ifrågasätta detta. Jag känner ju rätt många som tränar väldigt mycket, och i genomsnitt tvivlar jag att de mår bättre än gemene man. Jag kanske ska tillägga att jag inte menar direkta tävlingsnerver, det är inte mental ohälsa, hur besvärligt det än är så vore det banalt att kalla det för mental ohälsa. Ska jag vara filosofisk så håller jag inte ens med om begreppet mental ohälsa. Jag tror nämligen inte att det är huvudet som mår dåligt, jag tror att det är själen. Känslomässig ohälsa tror jag vore en mer korrekt beskrivning av den epidemi som spridit sig över västvärlden. Det är när jag utgår ifrån det som jag landar i att träning nog inte är lösningen, även om det kortsiktigt känns bättre.

En stor del den själsliga ohälsan kommer av oron för hur omvärlden uppfattar och relaterar till oss, och den oron dämpas naturligtvis av att vara i bättre form och se bättre ut. Lite grann som att en alkoholist mår bättre när han har druckit sprit och är full, eller den som kissar på sig för att hålla sig varm. Det hjälper en liten stund. Tro nu inte att jag argumenterar emot träning, verkligen inte. Med allt annat lika så är det naturligtvis bättre att träna än inte, och det är bättre att vara vältränad än inte. Men det löser inte den känslomässiga ohälsan, den dövar en stund. I en del fall blir det värre med ätstörningar, prestationshets och annan skit, eftersom träningen då blir en förstärkare av existerande tillstånd. Precis som träningen kan förstärka det negativa så kan det förstärka det positiva, men jag tror inte att det vållar varken det ena eller andra.

Vad ska man göra åt att folk har ont i själen, då, om inte träning hjälper? Det vet jag naturligtvis inte, och det tycks egentligen ingen annan veta heller, men det finns några saker som jag tror påverkar åt rätt håll, och en del av det kan man lära sig av träning. Ett är att förstå att det går tungt ibland, och det behöver inte betyda att något är fel. Ett annat är att fortsätta med sin plan, även om det just nu inte verkar göra någon skillnad. En tredje är att det är viktigt med vila, och att det egentligen är då man växer. Det finns en massa principer som gäller både för kroppen och själen. Så visst kan träningen indirekt hjälpa oss med hur vi mår i själen, om vi lär oss att tillämpa samma verktyg. Själva träningen hjälper dock mer mot fysisk klenhet än känslomässig ohälsa. Hade träningen ensamt kunna fixa det så hade det själsliga välmåendet bland strongman varit långt över rikssnittet, och det är jag rätt säker på att det inte är. Crossfitfolket hade varit glada som lärkor i morgonstund precis hela tiden, och det tror jag inte heller att de är.

Share

Leave a Reply


*


Translate