Det är kanske lite övermaga att kalla det för tradition, men jag är just nu för det femte året i rad på septemberjakt i Norrland. För er som inte jagar så innebär det älgjakt, dessutom älgjakt en månad innan den börjar i södra Sverige, därav min förtjusning. Man kan säga att upplevelsen kan delas in i två delar. Den som inga pengar i världen kan köpa är gemenskapen, vänskapen och att vara en väl sedd gäst i ett annars mycket sammanslutet sällskap som binds ihop av släktskap och gemensam historia. Jag kan inte påstå att jag har förtjänat det, men jag är välkommen som vän och gäst, och det i sig är värt att ta en hel veckaledigt för att njuta av. Maten, och för all del, drycken, munhuggandet, skratten och likheten inför det gemensamma intresset. Det är inte unikt för just det sammanhang jag är välkommen i, men det karaktäriseras av det autentiska och ovärderliga. Det finns en missuppfattning att ovärderligt innebär jättemycket pengar, det gör det inte. Det innebär att det inte går att mäta i pengar, det låter sig helt enkelt inte mätas monetärt.
Den andra delen är själva jakten, och där finns det för all del möjlighet att köpa jakt av hög kvalitet med tillräckligt med pengar. Det finns en hel bransch som livnär sig på att sälja just det, med tillhörande middagar och lull-lull. Har man mycket pengar men inga vänner i Norrland så är självfallet det ett alternativ, om än ett blodfattigt substitut.
Men det är här den intressanta aspekten kommer in. Det spelar ingen roll hur mycket pengar man har, man kan inte köpa bra väder. Man kan köpa jakt på viltrika marker, men man inte betala älgen för att gå ett visst stråk just den dagen man jagar. Man kan leja in bra jakthundar, även om jag tror att Balder, Yoda, och Gabbi som våra fyrbenta jaktkamrater heter inte skäms för sig i något sammanhang. men om väder och omständigheter dödar spår och vittring så hjälper det inte att betala för ett pluspaket.
Kanske är det just det som är tjusningen med jakt, även för välbeställda direktörer. Det finns faktorer som inte kan beställas och betalas, och därför blir väldigt åtråvärt. Hade det gått att köpa hade inte så många velat ha det, helt enkelt.
Det är det är som är parallellen med vår värld av träning, styrka och tävlingar. Det finns aspekter som inte bara går att rita in i träningsprogram, planera, och sedan skörda framgångarna. Det styrs nämligen inte bara av förutsägbara faktorer. Det finns omständigheter som måste finnas, saker som måste stämma, annat som inte får gå fel. Att vara skadefri, att kroppen svarar rätt, att livet i övrigt inte minskar förutsättningarna för att bli starkare. Hade det varit möjligt att bildligt talat köpa sig framgång genom en beräknad insats som garanterar en beräknad utkomst så skulle vi inte tävla. Precis om mycket färre hade jagat om det garanterades en älg i slutet på varje dag. Det är nämligen bara det som inte går att köpa som alla vill ha, vare sig man är direktör på jakt, eller styrkeatlet med drömmar.
